Nedan är en genomgång av det som vi pratar om i podden, bibelord, citat m.m. Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.
Psalm 23 - Du dukar ett bord
Herren är min fotbollstränare, han får med alla i laget. Han ser till att det finns fulla vattenflaskor både i halvlek och efter matchen. Han ropar hejaramsor och leder mig alltid framåt. Han har gått igenom hela grunden och lärt mig alla spelreglerna. Även om vi möter ett riktigt tufft motståndarlag, kommer vi inte att frukta någonting.
Du håller tryggt koll på och tar hand om både mig och laget. I omklädningsrummet ger du oss strategier att följa och även om vi förlorar, lyfter du upp oss. Du fyller mig och laget med kloka planer och lysande idéer och du skriker högt när vi gör mål. Alla andra lag är avundsjuka på att du är vår tränare. När vi är med dig är all vår rädsla borta. Du o Herre är min tränare som älskar mig och bryr dig om mig som en far, och därför kommer jag att alltid att spela på din planhalva för evigt.
Genom hela bibelberättelsen löper samma tema hela tiden, härliga herdar som leder oss till den store gode herden. Ta tex Mose – 40 år med fårflocken i öknen och 40 år med Israels folk i öknen.
Det stora antalet får i landet kan förstås när man inser att Job hade 14.000 får (Job 42:12), och att kung Salomo i tempeltjänsten offrade 120.000 får (1 kung 8:63).
Livet är fullt av toppar och dalar, upp och nedgångar. Medan vi gärna skulle vilja bo på bergstoppen hela tiden, funkar det sällan eller aldrig i verkligheten. Vi kommer att möta mörka dalar i livet, så bli varken förvånad eller förtvivlad. Vi upplever alla besvikelser, misslyckanden, svek, konflikter, trasiga relationer, ekonomisk stress och press, förlust av nära och kära. Det är inte negativism - det är realism säger oss kung David. Vi behöver lära oss att hantera alla negativa tankar och känslor, samtidigt som vi fortsätter att gå i tro.
Jesus lovade oss aldrig ett problemfritt liv. I själva verket förutspådde han det motsatta (Joh 16:33). I denna fallna värld händer dåliga saker för goda människor och ibland lider de rättfärdiga, medan de ogudaktiga lyckas (Matt 5:45). Livet är inte alltid rättvist eller roligt, men Gud är fortfarande trofast. Dalar är andligt symboliska för vår övning och prövning (1 Petr 4:12-13a)
Som så många psalmer gör, ändrar Psalm 23 perspektiv längs vägen.
Från att: Prata om Gud som en herde (v.1-3) till att prata med Gud som din herde (v.4-5). På så sätt leder den oss från att bara teoretisera om Gud. Vi talar inte om Gud, utan till Gud; det leder oss till hjärtat av bön.
Idag koncentrerar vi oss på vers 5:
”Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över”.
Fienden står för dörren och Herren tar tid att laga mat till mig! Herren förbereder en middag. Här är det ingen snabbmat på stående fot, utan vi får slå oss ner vid ett fint dukat bord. Du dukar mig ett femrättersbord i närvaron av Judas. Den sista måltiden. Uppståndelsen väntar och middagen står på bordet. ”Du bereder för mig ett bord.” = Gud har dukat i finrummet.
Du dukar – Det vill säga: Gud står för servicen och liknas vid en tjänare och slav… Gud vill äta middag med dig genom krisen, kraschen, Corona, kampen och krampen. Gud har bjudit hem dig till sig. Från att ha varit en enkel herde, är nu Gud en blandning av festfixaren Mikael Bindefeld, mästaren i köket Leif Lallerstedt och husfixare Ernst Kirsteiger.
”Och ängeln sade till mig: ”skriv! saliga de som är bjudna till lammets bröllopsmåltid.” (Upp 19:9)
Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Jesus bjuder in alla halta och lytta till sin bröllopsfest. (Luk 15:1-2)
”Och Mefivoshet skall alltid äta vid mitt bord. Mefivoshet åt sedan vid kungens bord som en av kungens söner.” (v.13) ”Men själv bodde han i Jerusalem, eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Han var skadad i benen och haltade.” (2 Sam 9:10-11)
Det dukade bordet säger oss att vi kan ha frid med Gud (mitt i livets strid).
– När Abraham fick besök av tre okända män gjorde Sara en fin middag.
– När den förlorade sonen kom hem slaktades gödkalven…
– Genom hela GT slaktades alltid offerlammet och familjen samlades på påsken för fridens skull.
– Sista natten med gänget bjuder Jesus på middag och instiftar nattvarden…
– Uppenbarelseboken målar bilden av en bröllopsmåltid.
”I mina fienders åsyn”: Ge aldrig plats till fienden vid ditt bord, så fort de satt sig så förstör de din middag.
”Med vett och vilja satte de Gud på prov när de krävde att få mat. De klandrade Gud och sade: ”Kan Gud duka ett bord i öknen?” (Ps 78:18)
David påminner oss här om den frid som Gud ger sitt folk, även i de mest besvärliga och prövande omständigheterna. Mina fyra fiender är:
– Fruktan och förkastelse.
– Misstag och mindervärde.
– Lögnen att jag är förlorad och att nåden inte räcker.
– Stolthet ”Jag förtjänar faktiskt att sitta här…”
Äter du med dina fiender? Vad säger de på middagen? ”Du kommer inte klara dig ur det här”, ”Du kommer aldrig loss, du blir aldrig fri”, ”Det bordet där borta har kanonkul”, ”Du förtjänar inte att få sitta vid det här bordet”.
Men allt de säger är bara lögn. Verkligheten är att fienden måste stå och titta på när Gud serverar dig vid sitt bord. Är detta verkligen en biblisk bild? Ja, jag tror det om vi tittar på nattvarden.
Walter Marshall 1692: "Du kan inte älska Gud om du är under den ständiga hemliga misstanken att han verkligen faktiskt är din fiende... Du kan helt enkelt inte älska Gud om du inte vet och förstår hur mycket han älskar dig... I evangeliet kan du komma att veta att Gud verkligen älskar dig genom Kristus. När du har denna försäkran, kan du börja älska dina fiender, för du vet att du är försonad med Gud."
Genom alla tider har den onde försökt att framställa Gud som en motsträvig givare som bara ger när han måste. Den onde har för avsikt att lura de som litar på Gud, och få dem att tro att vi saknar och berövas det goda i livet. Detta är bilden den onde försökte måla upp där Gud hade undanhållit frukten av alla träd i trädgården från Adam och Eva (1 Mos 3:1). Men återigen, det är inte sant. Ät av alla träd, utom ett. Han bjuder dig till fest och du är gäst!
Hur kan du få dina fiender att fly?
1. Fokusera på festen. Spring inte bara ifrån dina fiender, utan spring till Jesus.
2. Vänta inte på finalfestens slutliga seger. Njut redan nu av ”fredagsmys med Jesus.”
3. Påminn ständigt dig själv att Jesus har köpt dig en plats vid hans bord.
På den här tiden var det slavar, tjänstefolk och kvinnor som serverade vid borden. Kungen beställde eller befallde att en bankett skulle dukas, men Kungen lagade eller serverade aldrig maten själv… Det gör däremot Gud.
Guds själversättning
Den 31 juli, 1941 hade en fånge rymt från Auschwitz. Som vedergällning valde Gestapo ut tio män att dö godtyckligt genom svält i en underjordisk bunker. En av de män som valdes för att dö var Francis Gajinisdek. Och när Francis valdes skrek han: ”Åh min stackars fru och barn. De kommer aldrig att se mig igen…" och i det ögonblicket, klev en enkel polack fram. Inget imponerande utseende och runda glasögon i stålram och säger han: ”Jag är katolsk präst. Jag har inte ens fru och barn. Jag vill dö i stället för den mannen.” Och till allas förvåning godtog Gestapo hans erbjudande.
Maximilian Kolbe hette den katolske prästen. Han blev bara 47 år gammal. Och han gick med de andra till svältbunker. Han var en märklig man. Han fick dem alla be och sjunga psalmer; som fullständigt förvandlade hela atmosfären i bunker. Maximilian var den sista att dö. Han fick en dödlig injektion av karbolsyra den 14 augusti, 1941.
41 år senare sattes hans död i rätta perspektiv. På Petersplatsen i Rom i en folkmassa på 150 000 människor - 26 kardinaler, 300 biskopar och ärkebiskopar – stod Francis Gajinisdek. Påven höll ett högtidligt tal där han beskrev Maximilians död ”det var en seger likt den som vanns av vår Herre Jesus Kristus.”
NBC gjorde en nyhetsspecial hemma hos Francis som berättade sin historia med tårarna rinnande ner för sina kinder. Han visade tv-teamet runt och kom fram till en marmorplatta – vackert välskött och hade blommor runt sig. Med tydliga bokstäver stod en inskription: TILL MINNE AV MAXIMILIAN KOLBE, HAN DOG I MITT STÄLLE.
Jesus är ditt ultimata och slutgiltiga påskalamm, som gett sitt liv till dig och för dig.
Guds nåd och frid till er var och en nu!
Varma och somriga hälsningar,
Mattias Martinson och Compassionteamet
