Nedan är en genomgång av det som vi pratar om i podden, bibelord, citat m.m. Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.
1. Om du kunde vinna en olympisk medalj för någon sport, riktig eller hittepåsport, vilken skulle det vara?
Joel känner sig direkt inspirerad att göra en dinosaurieimitation.
2. Hur ser din drömdag ut?
"En vårig dag som varken är för varm eller kall, så man kan vara ute och njuta, äta gott med vänner vid havet, läsa en bok, vara inne utan att skämmas och se en bra film."
3. Med den livserfarenhet du har nu, vilka råd skulle du ge ditt 18-åriga jag?
”Frukta Herren är begynnelsen till vishet.”
4. Har det någonsin hänt dig något som du inte kunde och fortfarande inte kan förklara?
Joel berättar dramatiskt om hur fyra män gick på havet när han var barn.
5. Om du kunde dela en lång trerättersmåltid med fyra individer, nu levande eller döda, vilka skulle du då välja?
"Paulus vore så spännande att ha med, jag har många frågor till honom. Och sen Artisten Prince, William Shakespeare och Moses."
Joel föddes 1990 i Uddevalla, som den yngste av fyra syskon. Två år gammal, flyttade familjen till Liverpool. Joels mamma är från Sverige men hans pappa är amerikan med skotskt påbrå (släktleden leder tydligen långt tillbaka ända till piraten Svartskägg-Blackbeard.) MacInnes är ett klannamn och det sägs finnas en slottsruin i Skottland som ska ingå i arvet. Familjen flyttade så småningom tillbaka till Sverige och Göteborg, där barndomsåren tillbringades. Efter gymnasieåren gick Joel folkhögskola i Malmö och sedan religionsstudier mest för att hans mamma sa att ”det är bra att ha lite studier i ryggen”. Det väckte många teologiska frågor, däribland frågan om korset som blev avgörande. Joel slukade böcker och John Stotts bok Korset satt särskilt avtryck. Efter det kunde han inte sluta berätta för folk vad han hade läst.
Joel har nu pluggat teologi och drömmarna tar inte slut, tvärtom märker han hur resan ständigt går framåt. Teologerna är till för kyrkan och kyrkans uppbyggelse. Deras uppgift är att förmedla eviga sanningar till kyrkan idag. Han återvänder till tanken: ”Att frukta Herren är begynnelsen till vishet.” Idag är han lärare på bibelskola Väst i Smyrnakyran i Göteborg, Credostudent, Församlingsledare i kyrkan Centro Göteborg och lärare på ALT. En av hans favoritteologer är D. A. Carson och här kommer vi osökt in på uppenbarelseboken som visar sig vara en favoritbok. Han hoppas kunna öppna upp boken för vår tid och hjälpa människor att inte vara rädda för antikrist, utan framförallt se att Jesus Kristus är lejonet, lammet och segraren i hela historiens slut.
Vi kommer in på soulmusik, där avgörande artister för honom länge har varit Prince och D’angelo. Gymnasiet ledde till nya musikaliska vidder med Bon Iver, klassisk musik med Sergej Rachmaninov och jazz med Chet Baker. Här spelar Chet live i Italien. Joel konstaterar att han gillar all musik som berör honom. Joel läser också mycket och har alltid en bok med sig på bussen, i parken osv.
Vi pratar en stund om Compassions arbete i fält och om Anabella i Ghana.
"Livet före Compassion var väldigt svårt för mig.” Säger Elizabeth, mamma till Anabella. Liksom många kvinnor i Ghana är hon en ensamstående mamma som kämpat för att klara sig med väldigt lite eller inget stöd. Men livet förändrades för familjen och Anabella för åtta år sedan.
"När jag hörde talas om Compassion i kyrkan gick vi för att bli registrerade omedelbart. Anabella har nu varit med i Compassions program de senaste åtta åren och livet har varit mycket bättre sedan dess."
Anabellas fadder heter Kristen. Det är inte bara hennes ekonomiska stöd som har gjort skillnaden. Hon håller kontakten och hennes böner och uppmuntrande brev har varit avgörande för att bygga upp den nu 15-åringa Anabellas självförtroende. Anabella ser alltid fram emot att läsa Kristen brev och älskar också att svara. "Det är roligt att höra om saker som händer i henne familj. Hennes sons pjäser och teater är alltid roliga att läsa om. Jag berättar för henne om mina favoritminnesverser, och jag ber henne att be för mig och min familj. Jag påminner henne också att jag också ber för henne."
Richard, chef på centret, säger att breven barnen får gör stor inverkan i deras liv. Faddrarnas uppmärksamhet och genuina intresse för barnens liv får barnen att känna sig uppmärksammade och sedda. Och det är inte bara Anabella som ingår i vänskapen. Mamma Elizabeth blev positivt överraskad när Kristen kom ihåg hennes födelsedag och skickade ett gulligt födelsedagsmeddelande i ett av breven till hennes dotter. Gåvorna har hjälpt Elisabeth att kunna renovera huset och starta sitt inkomstgivande företag.
Vi vill alla hjälpa till och vi vill alla göra världen bättre. Varför inte göra det nu?
Var med och förvandla liv på riktigt! Vi i Compassion är en kristen fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år. Vi hjälper över 2,2 miljoner fadderbarn i 25 länder. Vi existerar som förespråkare för barn i nöd, för att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. För 310 kronor i månaden kan du bli fadder till ett barn precis som Annabella och på riktigt förändra ett barns liv.
Uppenbarelseboken handlar mycket om tillbedjan, säger Joel. De ben som kyrkan står på är ju tillbedjan och barmhärtighet (Compassion). I Gamla testamentet ser vi människor som gör ”rätt saker”, offrar riktigt och rätt men de älskar inte människor. Gud säger att: ”Ni har missat hjärtat”. Sann tillbedjan är nämligen att både vara villig att räcka upp handen och räcka ut handen. Sann tillbedjan och lovsång ska förkroppsligas genom allt det vi konkret gör i vardagen. Därför är barmhärtighet så viktigt. Centralt för Matteusevangeliet är utmaningen av lagiskhet och avsaknaden av barmhärtighet. Vi har själva mött och fått ta emot Jesu barmhärtighet. Den ska vi visa vidare gentemot andra. Det var detta som drev både Jesus, lärjungarna och senare bland annat William Wilberforce till att betjäna de fattiga i 1700-talets England.
Vi nämner återigen: Hebreerbrevet 13:15-16 ”Låt oss därför ständigt genom honom frambära lovets offer till Gud, en frukt från läppar som prisar hans namn. Och glöm inte att göra gott och dela med er, för sådana offer behagar Gud.” Joel ger en hänvisning till Romarbrevet 12 och dess praktiska implikationer.
I kyrkans första århundraden var kyrkan känd för sin generositet, givmildhet och ständiga utgivande gemenskap. Detta agerande handlar om en slags kristen plikt, men helt utan tvång. I Bibeln talas det om att vi är ett folk, och i Nya testamentet understryks det ytterligare genom att säga att vi har blivit familj i större mening. Joel gör en viktig distinktion om att den första kyrkan är en gemenskap av naturliga fiender och att detta är häpnadsväckande. Joel högläser från Matteusevangeliet 10 och utmanar oss att: Även om folk har fått lämna ett land, familj, sitt folk – så ska man kunna komma till ett annat land och landa i den lokala kyrkan som sin stora, varma, kärleksfulla familj.
Jag berättar sedan om hur mina egna känslor överbevisade mig om mitt engagemang för våra fadderbarn. Vi hade inte hört av Saron på länge, på grund av inbördeskriget i Etiopien. När vi äntligen fick ett livstecken, blev det otroligt dramatisk, det förändrade hela min dag och min bön – mer engagerad och med ett större hopp och tro.
Joel citerar Rodney Stark, en profan religionssociolog som menar att detta nya ”familjetänk” som kristendomen erbjöd var revolutionerande och totalt förändrade sociala strukturer. Fattiga fick dignitet och rörelsen växte helt olik allt annat. Avslutningsvis pratar Joel om hur du och jag faktiskt kan börja göra detta praktiskt genom en enkel morgonbön: ”Gud öppna mitt hjärta för människor, gör mig tillgänglig för dig och de jag möter.”
Tusen tack Joel för att du kom till Martinson Möter, du är en gåva med ett stort kall! Vi önskar dig Guds välsignelse och framgång i ditt viktiga uppdrag!
Nåd och frid!
Mattias Martinson och Compassionteamet
Evangelist Compassion
