Nedan är en genomgång av det som vi pratar om i podden, bibelord, citat m.m. Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.
1. Om du kunde vinna en olympisk medalj för någon sport, riktig eller hittepåsport, vilken skulle det vara?
Jag skulle gärna vinna i sporten: tur.
2. Vad är det mest pinsamma du har varit tvungen att klä på dig?
Nästan allt de tvingade oss att ha på scenen första året. Speciellt när vi var klädda helt i vitt, det var pinsamt.
3. Om du kunde tillbringa en dag i någon annans skor, vem dojjor skulle de bli?
Jag skulle gärna vara Elon Musk för en dag.
4. Finns det någon del i en barnfilm som skrämt dig?
Vildvittrorna i Ronja Rövardotter skrämde mig jämt.
5. Om du kunde dela en lång trerättersmåltid med fyra individer, nu levande eller döda, vilka skulle du då välja?
Bruce Springsteen, Elvis, Amadeus Mozart och slutligen geniet Leonardo Da Vinci.
Christian Ingebrigtsen föddes rakt in i en musikalisk familj där farfar var violinist i Chicago och pappa Stein Ingebrigtsen var den mest sålda skivartisten i Norge på 1970-talet. Han föddes i Siggerud, Oslo, Norge. Redan vid tre års ålder följde Christian med sin pappa på turné och han minns både turnébussen och publiken. Vid sex års ålder lärde han sig spela fiol och började senare även spela gitarr och på ett gammalt piano från 1890. Han drömde om att lära sig skriva sånger på engelska och som 16-åring började han komponera sina egna låtar och blev utbytesstudent i Kentucky i USA. Vi frågar honom vad som hände honom 1985 när Bobbysocks vann? Och han berättar om författaren Rolf Lövland och sången ”La de Swinge” och drömmarna som föddes den kvällen. Christian har med sina egna låtar vunnit Melodifestivalen i Norge en gång och kommit på andra plats i både Norska och Finska upplagan. Nu är det snart dags för festival igen, denna gången med sången ”Wonders of the World”.
Han berättar sedan om barndomens trauman där han blev nedtryckt i pissoaren, inlåst i skåpet och mobbad under flera år. Idag åker han runt och föreläser för ungdomar om vänskap, om att bjuda in och jobba för att alla ska få vara med i gemenskapen.
Din kristna tro? Hur fann du den?
Tron kom naturligt in i mitt liv trots att jag inte är uppvuxen i en kristen familj. Jag minns hur jag bad till Gud och konfirmationen hjälpte mig på vägen. Jag var lite av en nörd i skolan och en gång om året skulle man skriva om ett specialuppdrag. Jag valde ”Sammankopplingen mellan vetenskapliga och religiösa teorier kring världens uppkomst” Det blev en större uppgift än vad jag hade tänkt mig. Jag ställde ständigt stora frågor. Det ledde till att jag började ställa religiösa frågor och vid ett tillfälle blev allt så obegripligt att jag började kapitulera inför en större verklighet bakom allt. Det blev starten på min resa mot en tro på Gud.
Här berättar jag om Compassion arbete ute i fält.
Abena-Bobikuma är en småstad i centrala Ghana, cirka tre timmar från Ghanas huvudstad Accra. Hela staden stod inför en kris. De hade inget rent vatten att dricka. Deras huvudsakliga vattenkälla var en bäck 45 minuters promenadväg från staden. Denna bäck var inte särskilt ren. En hälsoundersökning visade att de flesta av invånarna led av sjukdomar till följd av att de regelbundet drack ohygieniskt vatten.
Vattenkrisen drabbade barnen som varje morgon innan skolan behövde gå upp vid fem på morgonen för att gå till bäcken och tillbaka. Några av barnen behövde gå flera vändor eftersom de inte kunde bära tillräckligt stora hinkar.
"Jag vaknade 05.00 och fick gå fyra vändor", säger 11-åriga Ohemaa. "Jag var tvungen att gå så här många vändor eftersom jag inte kunde bära en större hink. Jag är inte stark nog.” Detta innebar att de flesta av barnen ofta kom för sent till skolan. Lärare undrade över varför de somnade under lektionerna. På grund av trötthet som detta slitsamma dagliga uppdrag innebar samt att klockan ofta blev för mycket när sysslorna väl var klara – slutade en del elever skolan.
"Under våra skolbesök märkte vi den dåliga närvarofrekvensen för barnen", säger Compassion projektledare Mr Yaw. Så vi beställde byggandet av ett borrhål för att pumpa vatten åt stadens invånare år 2020. Den nya brunnen ligger mitt i staden och det mest avlägsna hemmet ligger nu som längst fem minuters promenad från den nya brunnen.
Elevernas närvaro förbättrades avsevärt och antalet hälsofall relaterade till vattenburna sjukdomar har nu minskat. "Vattnet från bäcken var hemskt, men vattnet från nya brunnen smakar riktigt fint och rent.", säger 10-åriga Georgina.
Det var en känsla av lätthet i staden efter att brunnen hade byggts. Vattenkrisen hade varit en allvarlig utmaning för invånarna i staden. "Varje barn kan gå till skolan i tid", säger Ohemaa. "När vi kommer dit sover vi inte längre på lektionerna." Staden är tacksam till Compassion för all hjälp.
Vi vill alla hjälpa till och göra världen bättre. Varför inte göra det redan idag? Du kan få vara med och förvandla liv på riktigt.
Compassion är alltså en kristen fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år och hjälper över 2,2 milj fadderbarn i 25 länder. Vi vill hjälpa barn i nöd, att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. För 310 kronor i månaden kan du bli fadder till ett barn som behöver dig.
Christian studerade låtskrivande och musikproduktion på Liverpool Institute for Performing Arts (LIPA). Det ledde till att han blev en av 3000 sökande till ett nytt boyband som skulle heta A1. Christian visste inte en vad ett boyband var, men till slut bestämde han sig för att testa. Resten är historia med stora världsturnéer och fem skivor som sålt i tio miljoner exemplas. I sommar kommer de till Sverige. Sedan 2003 har Christian parallellt drivit sin solokarriär som artist och i somras kom första skivan skriven helt på norska.
Han berättar om retreaten på Liagård. Där mötte han en italiensk författare som berättade om de tolv grunderna funna i Bibeln. Grundfrågan som böckerna ställer: ”Är det klokt att följa Bibelns övergripande linje”? Det korta svaret är: Ja. De tolv sångerna på skivan är alltså ett uttryck för dessa olika grundvärderingar. Skivan heter ”Vingar”. Jag frågar Christian om en speciell sång som heter: ”Det jeg har git fra meg”. Han berättar om modet att ställa den viktiga frågan. Vad tar vi med oss när vi lämnar den här världen?
Christian har varit fadder i Compassion i många år och vid flera tillfällen har han besökt vårt arbete. Han har bland annat varit i Indien, en resa som gav djupa intryck. Där mötte han en pojke som ville visa det käraste han ägde. Pojken bodde med sin mamma och syster under bron nedanför motorvägen i ett litet plåtskjul och golvet vara bara stampad jord. Christian slogs hårt av att pojken såg detta som sin ”trygga plats på jorden” och det käraste pojken ägde var en låda med breven från hans fadder i Tyskland. Han och hans syster levde med kärleken av att någon på andra sidan jorden brydde sig om dem, bad för dem och tog sig tid att skriva till dom!
Den här pojken hade fått hjälp av Compassion och Christian ställde sig själv frågan: Hur har de andra barnen det? De som ännu inte fått någon Compassion-hjälp? Här kan du se en liten film som gjordes vid ett av dessa tillfällen.
Compassion har efter 60 år i landet fått avsluta sina uppdrag i Indien, på grund av den hinduistiska regeringens nya beslut att inte låta kristna organisationer verka fritt i landet. Christian har nu fortsatt arbetet med sina två nya fadderbarn Bella och Tetti i Afrika och de skriver fina brev till varandra.
Efter detta berättar Christian om sin vision att låta sina kristna värderingar lysa igenom i sina texter.
I den nya Melodifestivalsången går han igenom världens alla underverk, men budskapet är vidare att inget betyder något om man inte får dela det med någon man håller av.
Avslutningsvis berättar Christian om ett ledarutvecklingsprogram med unga ledare från Israel, Palestina och Jordanregionerna. Flera av ledarna var direkta ovänner, stämningen var mycket dålig hela dagen och på kvällens fina middag var stämningen tryckt. Jag hämtade gitarren och spelade ”I Forgive You” som jag skrivit. Direkt när sången var slut reste sig en av de som varit argast under dagen och tog till orda: ”Christian, om du bara hade sagt det du nu sjöng så hade jag blivit upprörd, men det var något med musiken och budskapet” och så vände han sig om till sin ”motståndare” och sa: ”Förlåt mig”. Stämningen i rummet vände totalt. Därefter släppte hela den svåra atmosfären och vi kunde ha arabisk fest hela natten!
Detta ledde senare till att Christian kallade samman till ett sångskrivarläger med en salig blandning av musiker från alla dessa olika länder. De skrev 27 sånger tillsammans och har startat ett band som heter: "My favourite Enemy ”. Plattan finns på Spotify och är otroligt vacker och svängig! Bandet har spelat i USA på bönefrukost med Obama, inför FN, EU-parlamentet, i Bryssel osv.
Vårt mål är enkelt: Vi kan inte bojkotta varandra, vi måste samtala med varandra! Gud vill inte att bara några av oss ska ha det bra, utan att vi alla ska behandla varandra med kärlek, omsorg och nåd.
Christian tack för att du berättar, skriver och väljer ett musikspråk som smälter både gränser, murar och försvar samt öppnar våra hjärtan. Den 19 februari önskar vi dig lycka till! Guds välsignelse till dig och er!
Mattias Martinson och Compassionteamet
Evangelist Compassion
