Avsnitt 68 - Christine Viklund

Här nedan finns nu förhoppningsvis alla länkar till sånt som vi kanske nämner eller snuddar vid i podden. Tanken med länkarna är att du skall kunna klicka dig vidare om du är intresserad.

Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.

1. Om du kunde vinna en olympisk medalj för någon sport, riktig eller hittepåsport, vilken skulle det vara? Christine önskar att hon kunde flyga och det har hon önskat länge.

2. Hade du något favoritämne i skolan? Musik.

3. Om du kunde tillbringa en dag i någon annans skor, vem dojjor skulle de bli - och varför? Lärjungen Johannes, han som kallade sig själv ”den som Jesus älskade” vilket är så vackert.

4. Hur kan någon vinna en guldstjärna med dig? Genom att vara punktlig och förberedd, öppna dörren, bjuda på mat, köpa blommor, städa toaletterna? Nej, utan genom att säga något som är på riktigt och äkta.

5. Om du kunde dela en lång trerättersmåltid med fyra individer, nu levande eller döda, vilka skulle du då välja? Lärjungen Johannes är given, författaren Louisa May Alcott, artisten och lovsångsledaren Jason Upton, Christine önskar till sist att hon själv som 13 åring skulle kunna få sitta vid bordet med dessa fina gäster.

Christine är född 1987 den 9 Mars på sjukhuset i Tullinge och dom är fyra systrar i skaran. Christine är nummer tre. Hon gick i skolan på Parkhemskolan och Falkbergsskolan. Hon träffade sin nuvarande man redan när hon gick i sjuan och han gick i nian. Han heter Viktor och dom möttes på sajten Lunarstorm (en digital mötesplats). Hon växte upp med kristna föräldrar men levde inte i en kristen miljö.

Familjen hade ett lantställe i Åkersberga och Christine berättar om den höga gröna gunga som fungerade som en stilla varaktig och viktig plats igenom en barndom som var stökig och söndrad med föräldrarnas skilsmässa och en hennes livshotande anorexia. Hennes väg till tro är som ett trassligt garnnystan. Mitt i allt detta med självskadebeteende, panikångest, självmordstankar och anorexi så dyker Jesus upp och möter Christine mitt i hennes mörker med kärlek och sanning och faderlig omsorg. Han älskade henne mitt i allt som var så mörkt och gjorde så ont. Hennes systrar skickade henne biblar, sånger och uppmuntrande ord.

Christine tar oss med på den dramatiska resan och hon berättar hur hon kände sig rotlös som barn och från 11 års ålder hade hon hemliga ätstörningar och hjälpen hjälpte inte. Hon delar berättelserna från tonårstiden med mörker, destruktivitet, alkohol och slutligen en kollaps på en Willys-butik. Hon kunde känna igen sig i Bibeln när hon läste men hon kunde inte själv hitta fram till det hoppet som hon tyckte att alla psaltarpsalmer slutade med. Natten efter ett allvarligt sjukhusbesök fann hon sin Bibel och skrev ner sina önskningar och en uppriktigt bön: 

”Om det finns någonting i mig som är värt att rädda, då är jag din.”

Hon fick äntligen hjälp och kom in på en avdelning och väl där äter hon sin första stora måltid på länge och hennes kropp klarar mirakulöst maten och läkarvården står förundrade och ser på när Gud gör ett under. På bara tre månader äter hon nu upp sig till den matchvikt som hon borde ha och när dom skall skriva ut henne från kliniken så tar dom hennes blodvärden om och om igen och tillslut säger läkaren;

”Ja, jag vet inte vad jag skall säga, det finns inga tecken på att du någonsin varit sjuk. Det är som att någon raderat sjukdomen helt från din kropp.” Då ropar Christine; Det är ju Jesus!" 

Där blev Christines kropp helad, sedan tog det tio år för hennes själ att succesivt helas.

Efter allt detta jobbar Christine inom vården, med förskola, på två gruppbostäder och hon blir samordnare där. Den 26 April 2008 gifter hon sig med Viktor och dom har nu två barn David (2012) och Noomi (2013). 2016-2018 jobbar hon som Omsorgshuset enhetschef. 2018 blir hon anställd inom Pingst Fria Församlingar i Samverkan och hennes roll är som verksamhetsledare inom det som kallas Pingst Omsorg. Hon pluggar nu till pastor och har ett nationellt övergripande ansvar för församlingars välmående, psykisk hälsa, våld i nära relationer, missbruk i familjen m.m.

Christine leder podden ”Pingst relationer – Det går att prata om allt!” och där fortsätter hon att prata om just allt.

Hon har en stor kärlek till texten från Johannesevangeliet och bibelordet: ”Förbli i mig” ifrån Joh 15. 

Efter detta tar jag några minuter och berättar om krisen i Haiti och hur du kan hjälpa till just nu. Läs mer här. 

Jag högläser ett brev: ”Kära fadder, en kraftig jordbävning har drabbat södra och sydvästra delarna av Haiti. På söndagkvällen uppgav myndigheterna över 1200 döda och över 5700 skadade, siffror som kan komma att öka ytterligare.

Compassion samarbetar med 354 kyrkor i Haiti och flera av dem ligger i det utsatta området. De ansvariga för Compassion i Haiti arbetar med att utvärdera situationen och se till att de drabbade kan få hjälp så fort som möjligt.

Du får gärna vara med och be för fadderbarnen, deras familjer och våra samarbetspartners på plats i den här svåra situationen. Och om du önskar, så är du välkommen att bidra till Compassions katastroffond, som gör att vi kan agera snabbt när en katastrof slår till, både i Haiti och i våra andra samarbetsländer.”

Du kan swisha till nummer 900 3641. Märk din gåva ”katastrofhjälp”.

Christine tänker att vi skall utrota fattigdom genom att ständigt våga fortsätta framåt i frågan, vi får inte ge oss, vi behöver fatta beslut som påminner oss om detta uppdrag att liv skall räddas, världen skall förvandlas.

Det andra sättet är att jobba: en till en.

Vi måste låta oss drabbas av en annan människans berättelse annars riskerar att bli blinda när det ”bara blir anonyma pengar från en pott till en annan”. Att våga reflektera och känna med någon annan på andra sidan jordklotet. Min medkänsla (compassion) måste få leda till handling. När vi ser på människor som individer istället för bara stora sammanhang så blir det större skillnad både för den personen och även för mig. För verkligheten är att för just den personen blir världen förändrad! Vi behöver tro att vi kan göra denna skillnad för annars kan vi lätt bli lamslagna, men tron gör att vi handlar aktivt och det har goda konsekvenser.

Då nämner jag ekonomiprofessorn Bruce Wydick om värdet av att ge och det gör att Christine går igång ordentligt. Det finns hjärnforskning som stödjer detta. Vi skall älska Gud och vår nästa. När vi ger till andra så utsöndras lyckohormonet oxytocin som ökar vår känsla av lycka, ömhet, närhet osv…Vi människor behöver denna växelverkan i samspelet för att må bra. Jesus säger ju själv ”det är saligare att ge än att få.”

Christine har för dagen en cool svart T-shirt på sig där det är skrivet ett vitt bibelord från Mika 6:8 ”Han har sagt dig, du människa, vad som är gott. Vad begär Herren av dig annat än att du gör det rätta, älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” Hon ser bibelordet som en policy för sitt liv, jag ser det som en policy för vår värld.

Jag avslutar med att tacka Christine för allt hon gjort och gör. För hennes öppenhet och generositet att dela livets fram och baksidor med oss alla. Gud välsigne dig Christine i ditt viktiga uppdrag för Guds helande rike i vår trasiga värld!

Guds välsignelse och frid till er allihop i Jesu namn.

Mattias Martinson och Compassionteamet

Om du söker hjälp kring frågor om psykisk ohälsa så vill vi uppmuntra dig att ta kontakt med din pastor, en själavårdare och var heller inte rädd för att ta kontakt med sjukvården.

På Pingst hemsida finns hjälp att få.

Här är länken till 1177.

Här är en länk från Sveriges Kristna Råd angående äldres psykiska ohälsa.