Avsnitt 62 - Jacob Langvik

Här nedan finns nu förhoppningsvis alla länkar till sånt som vi kanske nämner eller snuddar vid i podden. Tanken med länkarna är att du skall kunna klicka dig vidare om du är intresserad.

Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.

1. Hur ser din drömdag ut? Sovmorgon, röra på mig, laga något gott, sova lite igen, platsen är inte så noga så radhuset i Lerum går bra, sensommar, matlagning och en go spotifylista.

2. Om du bara fick äta en måltid resten av livet, vad skulle det då vara? Detta är en av Jacobs favoritfrågor. Jacob tänker att det går att variera tacos så mycket så att det uppfattas varierande.

3. Har det någonsin hänt dig något som du inte kunde och fortfarande inte kan förklara? Under, tecken, mirakel? Jacob har sett en sliskig amerikans film som inledde med att det finns två sorters människor: dom som inte tror på mirakler och dom som ser mirakler överallt. Jacob är den senare sorten.

4. Vilken är din mest använda emoji? Hjärtat är den vanligaste och han är modig med röda hjärtan och han gillar lurig stämning!

5. Om du kunde dela en lång trerättersmåltid med fyra individer, nu levande eller sedan länge döda, vilka skulle du då välja? Petrus och samtalet om förnekelse och upprättelse, min pappa, Lill-Babs och Maria Jesu mor.

Jacob Carl Kristoffer Svensson är född den 2 Nov 1979 i Värnamo. Jacob är lillebror och yngsta av tre, storasystrarna Helen och Sara, mamma Birgitt och pappa Sven Göran. Han är uppväxt i Missionskyrkan i Värnamo och fick en personlig tro där. Han tyckte själv att han hade bollsinne. Bästis på gatan hette tydligen Peter men gick under namnet ”AB”. Han var tidigt en kyrknörd och tog tron på stort allvar, täljde ett stort träkors i slöjden, hade en tydlig pastorspage, runda pastorsbrillor, spelade i punkbandet Antiludd (namnen var en protest på flummigheten i Missionskyrkan) där dom skrev texter som ”Jag vinner hellre folk för Gud, än att kyssa någon brud.” Dom fick inte så många spelningar. Han var stolt med i brasset men brassledaren tyckte mest han var en social tillgång. Efter att ha hört Carl Einar Häckner på Hultsfred så kände han ett tydligt driv och en stark känsla av kallelse att bli fritidsledare. Han pluggade på Södra Vätterbygdens Folkhögskola. ”Jag var mycket engagerad i församlingen och efter en tid som ungdomsledare i Immanuelkyrkan i Jönköping läste jag vidare på Teologiska högskolan i Stockholm.”

Efter pastorsplugget så blev det församlingstjänst I Göteborgs skärgård och Jacob har sagt om sig själv: ”Jag började sedan jobba som pastor i en församling utanför Göteborg. Jag upplevde att jag blev satt på en piedestal och gick på myten om mig själv. Men verkligheten bet mig i stjärten.” Berusad på livet och all offentlig uppskattning så gick livet tillslut sönder i en krasch som slutade med skilsmässa 2008. Han ser sig som ”the bad guy” i den krisen och den utstakade stigen försvann helt och år av mörker. Att ta itu med skulden och skammen och att tillslut förlåta sig själv, var en lång och smärtsam resa tillbaka. Jacob hängde på pubar, klubbar och livet var stökigt. Men väl där så mötte han tidigare vänner som lämnat kyrkan och samtalen var igång. Han gick förbi Engelskakyrkan i Göteborg och där började onsdagsmässan som fortfarande finns kvar 12 år senare. En enkel struktur med nattvard, Taizelovsånger, kollekt och kyrkkaffe.

Jacob Langvik har skrivit tre böcker, alla utgivna på Argument förlag:

"Hej! Mitt namn är Roland Brunell" 2010 - Den här består mest av tokiga brev ställda till olika andliga ledare för att se om dom kan skratta åt sig själva.

"96 lampor – om oss som brann och försvann" 2016 – Det här är min story och funderingar kring hur vi samtalar kring kyrkans förlorade relationer.

"52 förlorade sovmorgnar – varför det är värt att ställa klockan en söndag" 2019 - Boken handlar om det som är svårt att hitta någon annanstans i samhället: kors av aska i pannan, rum fulla av kärlek, vibrerande kyrkbänkar och en speciell gemenskap. 

På releasekalaset av den senaste boken så bad Jacob mig att sjunga John Farnham´s monster-hit från 1986 ”You´re the voice” och jag undrar lite varför. Jacob citerar texten och tror att kyrkan behöver höra dessa ord och ta dom till sig. Vi har en röst, vi är Jesu händer och fötter på den här jorden.

Jacob startade det lilla klädföretaget Al Butch. "Köp en betala för två” som en diakonal protest för att kunna förse hemlösa med kläder samtidigt som man köpte en tröja, väska, mössa till sig själv. Tre killar har tagit detta vidare och här är deras instagram.

Efter detta tar jag några minuter och berättar om Compassions arbete i fält.

Vem gör så här? Vem ger goda gåvor mitt under en pandemi?

Vem bryr sig om våra barn på det här sättet? Vem ringer och frågar hur jag och min familj har det? Cristians pappa Wilber uttrycker familjens tacksamhet över att det har funnits några som verkligen har brytt sig om dem och att de känner sig så välsignade.

De här orden träffar oss rakt i hjärtat! De fångar familjens känsla av överraskning och glädje när de kunde packa upp matpaket från Compassions center i Peru. Familjens inkomster är beroende av att kunna sälja souvenirer till turister men sedan pandemin slog till så finns inga turister att sälja till. I mars förra året skrevs Cristhian in i Compassions fadderskapsprogram. Precis när familjen behövde få stöd som allra mest. Det kan verkligen kallas Guds försyn och omsorg.

Cristian och hans familj har alltid haft troende människor omkring sig men de har aldrig sett Guds kärlek i konkreta handlingar som nu. Compassioncentret har utöver mat och basala behov hjälpt familjen med olika online-tjänster och uppmuntrat dem med bibeltexter och andaktsböcker. ”Vi är så tacksamma till alla som valt att vara fadder”, säger Wilber. ”Må Gud välsigna er. Vi ber för er ständigt.”

Compassion är en fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år och vi hjälper 2,1 milj fadderbarn i 25 länder. Vårt uppdrag hittar du i Markusevangeliet 16:15 «Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”. Som svar på missionsbefallningen existerar vi som en förespråkare för barn i nöd, för att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. Vi vill vädja till dig att tillsammans med oss förvandla liv på rikitigt. För 310 kronor i månaden kan du bli fadder.

Jacob tror att vi i väst behöver börja se vad vi har, börjar vara obekväma mot oss själva och varandra. Vår värld har blivit mindre (på grund av internet så är vi mer upplysta) och behoven har blivit större. Vi behöver bli påminda och förbereda oss för allvaret i uppdraget. Flyktingvågen 2015 borde gjort att vi vaknade inför världens stora behov. Tex borde det vara lag på att om man bygger hus så måste man bygga en lägenhet i huset för behoven kommer närmre.

När Jacob jobbade på tidningen Faktum så kom en företagare och ville skänka julskinka till varje tidningsförsäljare. ”Vi tyckte det lät fint, men inte vidare praktiskt.” Jacob tar detta ut på fält genom en illustrerande berättelse. Hjärta är jättebra, men ödmjukhet är viktigt i allt detta. Finn kreativa lösningar och fortsätt att ge. Jacobs dotter Stella fick pengar till lördagsgodis och utanför affären satt en kvinna och tiggde och Stella gav bort merparten av det hon själv fått att köpa för.

Stort tack Jacob för att du kom till Martina Möter och tack för att du skriver, jobbar och proddar och i höst ser vi fram emot barnboken som snart är klar!

Vi önskar dig Guds välsignelse och en riktigt god fortsatt augusti. Till alla oss andra: Sprid podden, öka hoppet, bli fadder!

Fortsatt nåd och frid i sensommartid!

Mattias Martinson och Compassionteamet