Avsnitt 57 - Lena Junholm

Här nedan finns nu förhoppningsvis alla länkar till sånt som vi kanske nämner eller snuddar vid i podden. Tanken med länkarna är att du skall kunna klicka dig vidare om du är intresserad.

Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.

1. Hur ser din drömdag ut? Sommarstugan i Dalsland med morgondopp i sjön och kaffe på verandan med utsikt över sjön, promenad med hunden på alla gamla stigar där jag gått som barn, kvällen äter vi familjemiddag och kanske lite släktingar på besök.

2. Om du bara fick äta en måltid resten av livet, vad skulle det då vara? Grönsaker och oxfilé är en favorit.

3. Har det någonsin hänt dig något som du inte kunde och fortfarande inte kan förklara? Under, tecken, mirakel? Att jag kom till tro och blev en kristen ser jag som ett stort under och jag ser att det gör gott i andras liv också.

4. Vilken är din mest använda emoji? Lena använder nog hjärtat mest, i olika färger och de bedjande händerna.

5. Om du kunde dela en lång trerättersmåltid med fyra individer, nu levande eller sedan länge döda, vilka skulle du då välja? Jan Eliasson - för jag vill möta ledare med stora hjärtan, Corrie Ten Boom – förintelselägeröverlevare som undervisade om försoning resten av sitt liv, Char Sundin är en vän/släkting i USA som jag längtar efter att få möta live. Vi har bara möts via internet hitills.

Den 9 Januari 1958 föds Anna Lena Patriksson och hon växer upp på en bondgård i Dalsland med kossor och hästar vid Vänerns strand vid vägens ände ute i skogen. Hon hade bästa hästen snövit, körde dockkärra med katt iklädd barnkläder. Alla i familjen var jägare och bönder utom Lena. När hon var 19 var hon en stark sökare och mötte dramatiskt Gud på ett läger. Hon samtalade med pastorn och förbönsgeneralen Kjell Sjöberg och han fick be för Lena och när hon gick därifrån drabbades hon av en kärlek från Gud som hon aldrig mött tidigare. Hon mindes då en sång av Ingmar Johansson. Du kan lyssna på sången här. 

Lena jobbade sedan hemma hos olika familjer där Gud gjorde djupa saker i människors liv och en inre röst säger till henne och några vänner: ”Följ mig så skall jag göra er till människofiskare”. 

Plugg på socionomutbildning 1983-86 men tiden i Örebro blev ändå sammanlagt 11 år. Lena flyttar sedan till Göteborg och pluggar på bibelskola i förorten och tydligen innehöll de flesta luncherna med vännen Jeanette Alfredsson = crème fraîche, avokado och ishavsrom. Hon har ett halvtidsjobb där hon säljer företagskataloger. Lena har här redan träffat Olle som är musikern som spelat med de flesta. Dom gifter sig 1992 och får barnen Olivia 1995 och Johannes 1997.

Lena har en ärftlig neurologisk sjukdom som gör att hon har en kraftig B12-vitaminbrist och detta gör att livet får en stor omställning. Hon jobbar som kurator på Östra sjukhuset, och hennes vänner berättar att hon är en fin bedjare, medlidande, medmänniska och en omsorgsfull vän som lever vardagsnära och hon är mångas närmsta vän och hon fungerar ständigt som en människofiskare.

Allt detta sammanvävt i Lenas liv gör att bokens berättelser börjar formas i vardagen och verkligheten. Titeln är ”Det är på riktigt – Berättelser ur vardagen om Guds överraskande kärlek” Boken kom precis innan pandemin och är utgiven på Markus förlag. Varje kapitel är en personlig story och det fyller på med förvandlade livsöden.

Lenas promenader med Bendito leder ofta till samtal med människor som Gud överraskar med sin kärlek. De senare åren har Lena rest runt och berättat om sitt liv i Gudstjänster, föredrag, seminarier och kvinnofrukostar runt om i landet. Hon pratar gärna med troende men älskar lika mycket att samtala med den som är på livsresan med sina funderingar. Lena berättar sedan gripande om en ny vän som hette Åsa och hennes berättelse finns i boken och hur deras samtal i början handlade OM Gud men så småningom blev det samtal MED Gud. I ett kapitel i boken så gör Lena en beskrivning av hennes svaghet och Guds styrka och hur vackert dessa två flätar samman livet där Gud blir synlig i livets sprickor.

Här kommer en artikel om Lena och boken från tidningen Världen idag.

Lena älskar blombuketter på fredagar, men hon somnar tyvärr framför filmen. Sätter hon på musik så är det ofta lovsång (tonsatta böner som man sjunger till Gud.) och hon gillar musikalen Le miserable. Hon är en gourmé som älskar kött, men också grönsakssoppa. Hon är dålig på att ljuga men första April är hennes dag och då försöker hon. Här kommer en story om hur hon grundlurade Olle och ett helt TV-team.

Efter detta tar jag några minuter och berättar om compassions arbete i fält:

Francis härmar ljudet som hans cykel gör när han åker ner för gatan.

“Fiyou fiyou fiyoooou!” Pandemin har onekligen gjort livet tufft för barn i Togo. Men Francis, Debora och Innocent vill berätta vad som ger dem glädjen under denna utmanande tid.

9-åriga Debora älskar nallebjörnen hon fick av sin fadder.

Hon har behållit den som en skatt i sitt rum och när som helst hon känner sig ensam leker hon med den. ”Jag är väldigt glad att ha den här nallen. Den är min källa till glädje! ”

11-årige Innocent är oskiljaktig från sin boll.

Även när han inte har ett lag att spela med spelar han ändå med stor passion. Innocent säger, "Fotboll gör mig lycklig." Hans mamma bekräftar detta och säger, ”Innocent kan spela i timmar ensam. Han bara älskar fotboll. ”

Debora, Innocent och Francis är fadderbarn på Compassions center i deras stad i Togo. Pga pandemin så är det fortfarande begränsat med aktiviteter på centret och Debora längtar efter att få träffa sina vänner och lärare igen. ”Den dagen centret öppnar upp fullt ut så ska jag springa barfota hela vägen dit och rulla på marken med mina vänner för att fira”, säger Debora. Detta blir vårt sätt att visa att vi vunnit seger över COVID-19!”

Compassion är en fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år och vi hjälper 2,1 milj fadderbarn i 25 länder. Vårt uppdrag hittar du i Markusevangeliet 16:15 «Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”. Som svar på missionsbefallningen existerar vi som en förespråkare för barn i nöd, för att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. Vi vill vädja till dig att tillsammans med oss förvandla liv på rikitigt. För 310 kronor i månaden kan du bli fadder.

Lena berättar att hela hennes familj är engagerad i compassion sedan flera år.

Det var Olle och Johannes som var iväg och spelade på en konsert och där hörde om arbetet först. Lena och Olle har ett fadderbarn tillsammans men även Olivia och Johannes har varsitt fadderbarn. Det känns som ett väldigt gott arbete som gör stor nytta.

När våra barn var yngre och hörde att det fanns barn i världen som inte hade mat, inte kunde bo hemma, inte kunde gå i skolan så blev detta stort och allvarligt för båda två. Johannes var blyg men valde ändå att stå inför hela klassen och berätta om detta och hans hans story berörde klassen, så han kom hem och sa: ”Vad spelar lite pinsamheter för roll, när man kan förändra ett liv.” Deras tre fadderbarn är killar och kommer från Togo (vilket jag inte visste när jag läste berättelsen därifrån) Vi konstaterar att: Det här är bästa fattigdomsbekämpningen och därför tror Lena att informationen är avgörande. Hon ser också vikten av att tron får ta plats i ett sånt här viktigt arbete och Jesu person är just beskrivningen av compassion - medlidande. Lena berättar hur hennes klasskompis såg kraften i detta goda budskap där tron påverkar hela samhällen djupt förvandlande och positivt.

Stort tack Lena för ett underbart möte med ditt liv och din berättelse. Gud välsigne dig och er i ert uppdrag att sprida ljus!

Till alla oss andra: Nåd och frid i sommartid!

Mattias Martinson och Compassionteamet