Avsnitt 53 - Dödsskuggans dal

Alldeles för ofta läser en pastor en sån här text och så handlar det inte om HERDEN utan; hur dumma får är. Någon har gjort en djupstudie i hur blåsta, tröga, envetna, bångstyriga, får är. På cirkus ser du tränade elefanter, hundar, hästar, men aldrig får. Stämmer den här bilden med texten?

Vad tyckte folk om herdar på den här tiden?
= "Vi har även dokument från den romerska perioden där en landshövdingen sa: 'Om du fångar herdar, prygla dem i misstanken att de är banditer." Du behöver inte nödvändigtvis ha bevis för att de är det. Det faktum att de är herdar säger att om de inte är brottslingar, så de funderar dom på att bli det.”

Psalm 23 - Den gode herden
1 En psalm av David. Herren är min herde, mig ska inget fattas. 2 Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro. 3 Han ger liv åt min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.
4 Även om jag vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag inget ont, för du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig. 5 Du dukar för mig ett bord i mina fienders åsyn, du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över. 6 Ja, godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag ska bo i Herrens hus för alltid.

Varför får vi ingen karta? Vi får en guide…
Vad vill du ha, karta eller guide? Säkerhet eller osäkerhet?  Föredrar du kontroll över tillit? Önskar du att gå efter någon eller vill du leda själv jämt? Att följa en guide innebär ju ett stort mött av överlåtelse och tillit.

Ingen bibelvers finns på så många kaffekoppar, t-shirts, tavlor, vykort, nyckelringar, kaffekoppar, klistermärken, CD, kristna puzzel, tapeter med solnedgången i kyrkans ungdomsvåning. Så central och viktig är den för oss.

”För DU är med mig.”

Nu kommer nörd-information. Det här kommer inte på provet. I original hebreiska består tydligen Psalm 23 av 55 versar. 26 ord där David talar om Gud i tredje person – ”Han låter, han för, Han ger”. Men när han sagt FÖR DU ÄR MED MIG. (Vilket är den centrala versen i hela texten.) Så går han helt över till DU. Du dukar, du smörjer.

Om David hade stannat vida sina gröna ängar och klara vatten så hade ingen av oss orkat läsa hans happy clappy psalm nuförtiden. Alla gangster filmer citerar Ps 23 när hjältens bästis just dött. Alla är svartklädda, tanterna gråter men har en räddande lite broderad näsduk tillhands, prästen högläser pliktskyldigt

Det finns en gammal arabiskt ords som säger: "Endast solsken och inget regn gör en öken."
Det är en bra sätt att säga att det kräver både bra tider och dåliga tider för att göra en person mogen. Om du aldrig har några mörka tider, dystra tider i ditt liv, riskerar du att växa ytligt och omoget. 1 Petr 2:25 ”Ni var som vilsegångna får, men nu har ni vänt tillbaka till
era själars herde och vårdare.”

Vad innebär Käpp och stav? Ett exmpl:  (Tuttankamon 1300 talet f. Kr. Dvs 3300 år sedan…)
Käpp = vakt och beskydd. KRAFT och AUKTORITET.

Stav = valla och vägvisare. VÅRD och OMSORG.
200 ggr i Bibeln pratar Gud om sitt folk och sin församling som får.

Käpp och stav bildar alltid ett kors när dessa två tecknas av en kung.
Den ena stödjer min svaghet och den andra visar mig vägen framåt…

De första versarna handlar om HAN. Han för. Han leder. Han vederkvicker… Men i dödskuggansdal blir Han = Du för att han kommer närmre och allt blir personligt.

När vägen blir smalare  tas titlarna bort.
Gud går före oss när vägen är lätt, men han går bredvid oss när vägen blir farligt och skrämmande. Herde med livet som insats. Jesus är inte bara en god herde. Han är den gode herden. Den godaste av dem alla.

Och om nu inte ens en god herde är beredd att bokstavligen dö för sin hjord så är ändå den gode herden beredd att göra det. För att ge sitt liv till oss Joh 10:10 var Jesus beredd att ge sitt liv för oss. Joh 10:11.

Missionären Elisabeth Elliot 1926-2015 brukade berätta en historia.

När hon pratade om vår mänskliga oförmåga när vi kämpar med vår omständighet och smärtan vi upplever under hjärtslag eller lidande, så målade hon en levande bild av sina vänners bondgård i Wales. Hennes vänner visste att fåren är oerhört sårbara för mycket och kanske främst insekter och parasiter. Parasiter som skadar dem till döds om de lämnas obehandlade. Så herden John tog en gång om året sina får i famnen och sänkte ner dom en efter en i en stor behållare full med insektsdödande antiseptikum. Bonde var då kloka och omtänksam och visste att detta var livräddande men fåren inte kunde förstå något av behandlingen ”nära jag drunknar/döden upplevelse”. Han visste att de inte skulle förstå även om han försökte förklara. Så av kärlek valde han den vise herden att göra för varje får det han visste måste göras. Att leda dem genom dödsskuggans dal.

Elisabeth Elliots ord: ”en efter en fångade John in djuren. De kämpade för att klättra ut på sidan, men då stod fårhunden Mack där och tvinga dem tillbaka. När de sedan för tidigt försökte klättra uppför rampen så fick John fånga dem igen, snurra ner dem, tvinga dem och hålla dom i öron så att både ögon och näsa var helt nedsänkta i desinfektionen några sekunder till.

Och när deras herde tryckte ner deras huvudet under ytan, så tittade deras panikslagna små ögon upp över kanten på karet, och det var lätt att se vad de tänkte. Vad gör Gud med oss? Är all vår smärta meningslöst?  Är lidande och paniken vi känner när vi drunknar i sorger eller förvirring eller corona, är det meningslös?  Kan man lita på Gud? igenom allt det här?

Som missionär i djungeln dödades Elisabeth första man med spjut av de människor som han försökte nå med Jesu kärlek, Elisabeth valde då att vara missionär för det folk som mördat hennes man i ytterligare två år och hennes andra man dog i cancer, ändå säger hon så här: ”jag har haft några upplevelser i mitt liv som har gjort att jag känner stark sympati med de stackars fåren. Det finns tillfällen då jag inte kunnat räkna ut en enda anledning till den behandling jag fått från den store herden som jag litade på. Och likt fåren hade jag ingen aning eller förklaring... Det kommer inte att finnas någon intellektuell tillfredsställelse på den här sidan av himlen på den gamla frågan, "Varför?" Men även om jag inte har funnit intellektuell tillfredsställelse har jag hittat frid. Och svaret jag nu ger er är inte en förklaring utan en person; Jesus Kristus är min herre och min Gud. Det var han som var ordet innan världens grund blev lagd, det var han som led som ett lamm som dödats, och han har kort i skjortärmen som du och jag inte har någon aning. Han har sagt oss tillräckligt så att vi i alla fall vet att lidande är inte meningslöst.”

”Gud tillåter tid i dalen, för dalen drar oss närmre Gud.”
I dalen finns risk för: prärievargar, översvämningar, laviner, raviner, snö och hagelstormar, lejon och björn, rovdjur, orm och farliga växter.

”Det är bra att inte prata för länge om Gud, utan att prata med Gud.”
Vi är mer benägna att tala om Gud när vi är på de gröna betesmarkerna och vattnet är oss nära och vi är mer benägna att ropa till Gud när vi går in i den farliga ravinen. Avbryt babblandet om Gud och byt ut till bedjande till Gud.

Fråga: varför måste du alltid ta den svåra vägen?
Svar: Den frågan förutsätter att det finns två vägar. Det gör det inte. Det är antingen framåt eller bakåt. Och bakåt är inget option för där finns inget grönt gräs eller vatten.

När jag går igenom dödskuggans dal påminner jag mig själv att aldrig mer lita på google maps. Eller så kan jag lära mig av Jesus Kristus Guds son har varit i den riktiga dödskuggans dal. Övergiven av alla en gång för alla. Så att ingen någon gång mer skall vara övergiven mer.

Hur är det möjligt att gå från topparna till dalarna så här himla fort?
Det är för tvära kast i psalmen.  Varför är det så = detsamma är det i livet. Vi tror att vi behöver svar men Gud vet att vi behöver hans närvaro. ”Du är med mig” Ps 22 min Gud, min Gud! Psalm 22 svarar oss: vi kan klara oss utan svar.  ”Ibland verkar Gud märkligt tyst i de stunder då vi behöver honom som mest, men läraren är alltid tyst under provet.” Mark Bailey.

”När tåget kör genom tunneln och det blir mörkt så slänger man inte bort biljetten och hoppar av, man sitter still och litar på lokföraren…” Corrie Ten Boom

”Vi kan klara oss utan svar, men vi klarar oss inte ensamma.”
Kristendom är den enda religion som säger att vi inte är ensamma i lidandet. Gud är med oss i vårt lidande. Medlidande. Gud har lidit. Gud lider på korset.

Här är 5 fakta om dalar vi behöver komma ihåg:
1. Dalarna är helt oundvikliga. Jesus lovade att dalar skulle komma Joh 16:33.
2. Dalarna är helt oförutsägbara. Du vet inte vad imorgon kommer att föra med isg. Vara beredd på dalen efter en bergstopp Jak 4:14.
3. Dalar är helt opartiska. ”Han låter sin sol gå upp över onda och goda.” Matt 5:45
4. Dalarna är tillfälliga. Petrus hänvisar till en "Säsong” 1 Pet 1:6 & Pred 3 berättar att det finns en "tid" för allt.
5. Dalarna bygger vår mognad och tro. Jakobsbrevet berättar för oss att "räkna det till vår glädje" när vi faller in i en dal eftersom då stundar Gud gensvarar. Och det ger oss fördjupad förståelse att han är med genom allt.

Fri från fruktan, betyder inte frånvaro av ondska utan närvaro av godhet.
En skugga ser oftast större ut än vad den egentligen är. Ibland är fruktan större än det jag fruktar…

”Fruktar jag intet ont, ty du är med mig.” Det betyder inte att det inte finns något att frukta utan en här finn det en herde att följa. Och det gör situationen annorlunda.

Groundrule: ”Ta aldrig definitiva beslut nere i dalens mörker som du kommer att ångra upp i ljuset på berget.”

I mörkret håller vi hårdare i hans byxben…

Vi behöver alltså inte en lämna dessa versar för att få ett stort hårklyveri… ”Mig skall intet fattas” jo, just nu i den mörkaste dalen så saknar jag ljus. Och gissningsvis så saknar jag också de gröna, sköna ängarna och det lugna still klara vattnet. David menar helt enkelt troligtvis att jag kommer inte sakna något av allt det som herden finner nödvändigt och behövligt för min resa. Så när du är i I mörkret så kan du hålla hårdare i hans byxben. Herden har inte lett fåret fel när dom går genom dödsskuggans dal.

Dalen är en transmission från ett grönområde till ett annat.

Jag måste byta grönområde för att gräset är slut. Jag behöver nytt gräs och då går snabbaste vägen dalen säger herden. Ps 23 föregås av Ps 22 och om jag läser den kommer jag att upptäcka att det inte går att komma till de gröna gräsen förutom genom lidande i dalen. Ps 24 handlar om hur herden kliver in i portarna.

Här gör vi en paus och jag berättar om Compassion arbete i fält.

Varje morgon vaknade Aidah upp tidigt för att söka bland soporna på en av Kampalas största soptippar Kitezi, för att hitta överbliven mat som hon kunde sälja som grisföda. ”Jag hade inga handskar så det var lätt att skära sig på trasiga flaskor, rakblad och andra vassa föremål som fanns på soptippen”, säger Aida, en ensamstående mamma till tre barn.

När grisfödan inte genererade tillräckligt med pengar för att köpa mat till sina barn, kände sig Aida tvungen att ge dem av den överblivna mat som hon samlat ihop. ”Jag hade inga pengar men barnen behövde äta. Jag brukade ta med mat från soptippen, tvätta och koka den för att sedan ge till barnen. Oftast samlade jag ihop rå mat sedan den kokta hunnit bli skämd. Den kokta, skämda maten samlade jag bara in till grisarna”. Aidas barn insjuknade ofta, speciellt med diarré och magsmärtor. Med tiden blev barnen kraftigt undernärda.

När Grace, en medarbetare på Compassion fick reda på Aidahs tillstånd bestämde hon sig för att besöka familjen. ”Deras situation var fruktansvärd”, säger Grace. Du kunde se att barnen var undernärda. Dottern Shania grät oavbrutet. Aidas situation var så pass speciell att alla tre barn måste få faddrar direkt. För att kunna erbjuda Aida mer stöd hjälpte de henne att flytta närmre centret. Genom fonden för svårt drabbade barn, fick Aida pengar till hyra, mat samt tillgång till sjukvård. Personalen fortsatte att förse familjen med mat varje månad. Så småningom lyckades Aidah, med hjälp från centret, börja sälja träkol. När COVID 19 började påverka samhället, hade Aidah redan hunnit bosätta sig i sitt nya hem med stöd från kyrkan och Compassion. ”Utan den här maten hade barnen inte varit friska. Jag är så lättad över att Shania inte längre blir sjuk. Det som jag är mest glad över är att våra liv har förändrats fullständigt.”

Vill du befria barn likt Aidah's från fattigdom genom Compassions arbete?

Compassion är en fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år och vi hjälper 2,1 miljoner fadderbarn. Vårt uppdrag hittar du i Markusevangeliet 16:15 «Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”. Som svar på missionsbefallningen existerar vi som en förespråkare för barn i nöd, för att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. Vi vill vädja till dig att tillsammans med oss förvandla liv. Bli fadder.

Det är stor skillnad på att sätta sig i mörkret och att gå igenom skuggan.
Ordet ”genom” är viktigt. Psalmisten talar inte om att gå in i dalen, som om det var en inboxad kartong med endast en öppning, ej heller en slutdestination, dalen är inte ändstation. Han pratar om att gå igenom det och säger oss att herden förväntar sig att vi skall komma ut ur skuggorna till ljuset på andra sidan. David ser döden enbart som en skugga. Till skillnad från andra författare som ser det som ett tillstånd. Att träda in i dödens kammare eller dödensportar är större och farligare än att stöta på dödens skugga i dalen där det ändå skuggar då och då. David är en pionjär här. Poetiskt och profetiskt. Han relegerar döden till något mindre. Skugga finns nämligen enbart och endast där det finns tillgång till ljus. Skuggan är då en biprodukt.

Psalmisten pratar om en promenad genom dalen. Det är inte en promenad i dalen. Det är inte en promenad mot dalen. Det är inte ens en promenad runt dalen. I stället, är resan, igenom dalen. Du kommer att komma igenom.

Resan är tillfällig och dalen är temporär.

Författaren går inte in i detalj kring tidsaspekten. Längden på vandringen blir obetydlig när upptäckten görs att resan bara är just tillfällig. Vi kan framhärda så länge vi kan se ljuset i slutet av tunneln. Det ljuset är alltid där. Din vandring är aldrig ensam. Herden går med. Herdens närvaro förändrar hela bilden på dödens närvaro. Herden leder nämligen bara till liv.

Och ändå, med alla dessa anledningar att frukta döden, var David inte rädd.

Varför? Eftersom han hade en herde som vägledde honom igenom. Herdens närvaro är nyckeln till Davids brist på rädslan inför döden. Du är med mig är den dodaste pärlna i psalm 23. Guds närvaro i i centrum av versen och våra liv.

Skådespelaren som kväll efter kväll avslutade sin enmansshow med en dramatisk läsning av ps 23 och fick stående ovationer hela tiden. En kväll frågade en ung kille i publiken. Får jag läsa? Ja… jo… När killen var klar kom inga applåder eller ovationer, utan alla grät. Alla. Skådisen frågade: Jag har aldrig lyckats med det där… Varför berör du som du gör?
Pojken svarade enkelt: ”Du kunde ju psalmen. Jag känner herden…”

En turist besökte en kyrka i Tyskland och blev förvånad över att se ett bilden av ett uthugget lamm nära toppen på kyrktornet. Han frågade varför det var där och fick veta att när kyrkan byggdes föll en byggarbetare från en hög byggnadsställning. Hans kollegor rusade ner, förväntar sig att hitta honom död. Men till deras förvåning och glädje, var han vid liv och bara lindrigt skadad. Hur var det möjligt att han överlevt?

Jo… en flock får hade passerat precis just då nedanför tornet och mannen landade på ett lamm. Lammet stoppade farten, men krossades därmed till döds, men mannen räddades. För att fira denna mirakulösa räddning, lät man rista ett lamm på tornet på den plats från vilken arbetaren föll. Jag vill säga dig Släng dig på Jesus, låt hans död bli ditt liv.

Allt gott till er allihop, Guds nåd och frid till er var och en!

Hälsningar Mattias Martinson och hela compassionteamet