Avsnitt 46 - Farzin Khajouei

Här nedan finns nu förhoppningsvis alla länkar till sånt som vi kanske nämner eller snuddar vid i podden. Tanken med länkarna är att du skall kunna klicka dig vidare om du är intresserad.

Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.

Hur ser din drömdag ut? Jag längtar efter barnbarn, mitt i naturen och vid havet.

2. Om du bara kunde äta en måltid resten av livet, vad skulle det då vara? Fläskfilé med grönpepparsås och ris.

3. Har det någonsin hänt dig något som du inte kunde och fortfarande inte kan förklara? Som ett under, tecken eller mirakel? !980 när Farzin var soldat i kriget mellan Iran och Irak så körde han en stridsvagn med 500 kg sprängämnen och en bomb missade bilen med 100 m och han och besättningen klarade sig precis.

4. Vad är dina mest använda emoji? Den glada gubben med hjärtan i ögonen.

5. Om du kunde dela en lång trerättersmåltid med fyra individer, nu levande eller sedan länge döda, vilka skulle du då välja? Min mamma och pappa och min sons mormor och aposteln Paulus.

Farzins pappa blev mördad när Farzin bara var fem år men han hade ändå en trygg barndom med fyra storasystrar och en mamma som inte kunde säga nej… Familjen växte upp i Irans huvudstad Teheran och han gick i pappas politiska fotspår. Revolution började 1978-79 och Farzin hann inte göra den obligatoriska lumpen färdigt innan kriget började. Farzin har ett foto på hela hans trupp med 18 killar och det är bara två som överlevt. Han blev själv skadad i kriget vid tre tillfällen. Många blev även avrättade under den här tiden 1981-83 och Farzin flydde tillslut landet till Dubai, Turkiet och slutligen Sverige den 13 Maj 1985.

Han kom till Göteborg efter en tid och Farzin träffade Helena och dom fick sonen Daniel. Denna glädje till trots så kände sig Farzin rotlös och hade svårt att ta ansvar för familjen i ett land som han inte kände till. Han blev deprimerad och hade en känsla av att vara missförstådd. Han hade redan provat droger i kriget med alkohol, hasch och opium för att döva all dödsångest så därför låg det lätt till hands att börja igen. Han började droga allt mer och utvecklade även ett spelmissbruk. ”Hjärnan blev kidnappad.” Detta ledde 1991 till hemlöshet, knarklangning och kriminalitet med boende hos en svårt kriminell kompis och ett tungt missbruk. Han var aldrig med i något av stadens kriminella gäng utan var sin egen ”chef” och jobbade åt alla olika grupper.

År 2000 stängde Nordstan/5:an och många hade ingenstans att värma sig och äta mat. Cafe trappaner öppnades i källaren på Baptistkyrkan Tabernaklet Göteborg. Farzin blev ofta utslängd för han ville bara sälja knark eller hämta pengar som någon var skyldig. Hans misär ökade och snart var han på botten av sitt liv och önskade sig döden.

När sonen Daniel gick i 8:an 2003 och bara skulle byta buss i Brunnsparken så möttes han och Farzin. Dom tog för första gången på väldigt länge en promenad till Tyskakyrkan och slutligen Domkyrkan där dom satt och samtalade länge. Mötet med Daniel gjorde att Farzin beslöt sig för att börja komma loss. Farzin var tung sprutnarkoman och hatade Gud, och han tyckte att Gud borde ta hans liv. Men nu hade han äntligen fått något riktigt viktigt att leva för, Daniel.

Trappaner personalen visade kärlek och Farzins hjärta blev berört av all omsorg han fick. Han hade en avgörande kväll då han stulit knark och såg sig själv i en spegelbild. Han ögon öppnades och han började skälla på Gud. I tårar gick han hem och några dagar senare kom polisen och socialen och ville utreda vem han var och hur han tjänade sina pengar. Trappaner personalen och framförallt Bittan Ekman och Vasti fortsatte att ösa kärlek över honom och vid ett tillfälle la dom händerna på Farzin och när dom bad för honom så kom den Helige Ande och föll över honom. Ondskan fick lämna, demoner fick fly och Guds kärlek fyllde hela hans inre. Han kände sig hög på Guds kraft och gick på stan barfota i två-tre dagar.

Han strulade dock till det med droger igen, men då klev socialen in och hjälpte honom att åka på en resa för att avgifta sig och väl hemma hos sina systrar i Tyskland så möter han Jesus i en dröm vid två tillfällen. Efter 19 års drogande som kom han äntligen loss helt. I drömmen sa Jesus till honom: ”Ge mig allt ihop, ge mig allt du har i ryggsäcken, jag tar det nu, du behöver det inte mer.” Min syster hörde att jag pratade med någon. Vem pratar du med frågade hon. Farzin svarade; Jesus, och systern svarade: ”Jag har fått tillbaka min bror.” Nu behöver jag inga fler droger och har varit drogfri sedan 2006.

”Jag kom hem från Tyskland till Sverige igen och gick ner till Trappa ner i en nyköpt kostym och hade äntligen gått upp lite i vikt. Personalen kände inte ens igen mig och dom blev överlyckliga när dom fick höra vad som hänt mig, dom bad återigen till Gud för mig och efter en vecka ville jag döpa mig. Ingen av pastorerna var hemma, men jag ville verkligen döpa mig ändå så Bittan och hennes man Ola döpte mig i Tabernaklet. Jag bodde då på ett kortidsboende och min vän Monika fick höra att jag skulle döpas, så då säger hon att hon vill döpas hon också!”

Bittan Ekman är alltså den som varit med och startat Trappa ner, och hon och Farzin har startat trappa upp och trappa ut. Farzin har gjort nu gått många utbildningar; Alkohol och drogterapeut, Behandlings ansv på Trappa upp, Nordhemskliniken missbrukskunskap, Beroendeterapeut utbildning, Svenska Institutet för sorg bearbetning, KBT Sverige hälsan och nu jobbar han på ”Agera öppenvård med KBT”.

Efter detta berättar jag lite om compassions arbete i fält: BÄST I KLASSEN. Winner har alltid älskat motorer. Hon ville bli flygmotors designer. Osäker på hur hon skulle ta sig dit henne dit bad hon compassionpersonalen om hjälp. Winner bestämde sig för att studera maskinteknik som ett steg i rätt riktning. I hennes gemsnakp var det mycket ovanligt att flickor studerade maskinteknik. Trots andras åsikter höll hon fast vid sin passion och dröm.

"Jag hade ingen aning om vad som väntade på mig", säger Winner. "Den första dagen i klassen blev jag förvånad över att alla var män, förutom jag själv och en annan tjej som blev min vän." Winner stötte ofta på modlöshet. "Vissa lärare sa till och med till mig under de första dagarna i klassen att jag skulle hitta en annan kurs att plugga", minns hon. "De sa att jag aldrig kunde klara det, att maskinteknik inte var för tjejer." Det stod klart för Winner att hon var tvungen att bevisa det motsatta. Hon arbetade hårt och i slutet av första tentapreioden rankade hon 12: e i en klass på 45 män. Vid andra kvartalet var hon 2:a i klassen. Och under tredje kvartalet rankades hon som etta. Compassion ordnade med en ny en bärbar dator, skolböcker och pengar för de dagliga transport till universitetet. Nu när hon har avslutat sin studie i maskinteknik och skriver Winner för närvarande sin avhandling för att få sin kandidatexamen som maskiningenjör.

Hon har ett år kvar för att ta examen från Compassion-programmet. Under tiden fick hon ett stipendium för ytterligare utbildning, där hon kombinerar solenergi och el. Vinnaren är så tacksam för alla möjligheter hon fått.

"Jag vill tacka den lokala kyrkan för att samarbeta med Compassion för att stödja mig och oss. Min tacksamhet flödar över, för all personal och volontärer i compassion." "Jag tackar också min fadder, som har uppmuntrat mig," tillägger hon. "Det känns så bra att veta att någon någonstans älskar mig, bryr sig om mig, ber för mig och har investerat ekonomiskt i dig. Jag övergav aldrig mina studier för jag visste att jag var värdefull för min fadder och som investerade i mig."

Vill du hjälpa ett tjej som Winner att växa upp och fullständigt komma loss från fattigdom genom Compassions arbete?

Compassion är en fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år och vi hjälper 2,1 milj fadderbarn i 25 länder. Vårt uppdrag hittar du i Markusevangeliet 16:15 «Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”. Som svar på missionsbefallningen existerar vi som en förespråkare för barn i nöd, för att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. Vi vill vädja till dig att tillsammans med oss förvandla liv. För 310 kronor i månaden kan du bli fadder.

Hur skall vi hjälpa folk ut ur fattigdom?

Farzin tänker att systemet är fel. Vi slösar på vår mat i västvärlden och det är ju absurt. Vi måste förändra detta. Vi behöver göra något åt detta. Farzin hjälper två familjer i Teheran och vi behöver göra långsiktiga investeringar för att hjälpa våra medmänniskor. Farzin tycker att vi måste hjälpa våra syskon i världen genom att styra vårt handlande och ge mer till andra genom att minska vår konsumtion. Vi skall bekämpa fattigdom och göra det genom att börja med oss själva och hos oss själva. Om jag ser att alla dessa människor är mina syskon och om jag tror på Gud och Gud älskar dom lika mycket då är det mycket enklare att offra lite från mig själv. Alla måste börja från hjärtat. Hur lever jag, vad gör jag, bryr jag mig om det som händer runt om kring mig? Vi behöver vara långsiktiga i vårt givande och i vår generositet.

Farzin, du är en sann vän och en stor pärla!

Tack för din berättelse och din värme. Vi blir så tacksamma över vad Gud gjort i ditt liv och att du utmanar oss till generositet.

Gud välsigne er nu var och en!

Mattias Martinson och hela compassionteamet