Avsnitt 45 - Bittan Ekman

Här nedan finns nu förhoppningsvis alla länkar till sånt som vi kanske nämner eller snuddar vid i podden. Tanken med länkarna är att du skall kunna klicka dig vidare om du är intresserad.

Hela programmet är inspelat av Johannes T Lindsmyr i studion Vajberiet, Gbg.

1. När Bittan var tre år så fick mamma fick tvillingar och komplikationer och då fick storebror Bengt Rune ta hand om Bittan och de ledde till att Bittan blev en stark Tom Boy som busade, klättrade i träd och gjorde armhävningar. Som 8 åring kom hon till tro på Smyrnagården. Men tonårstiden i Askim med killar, moppar, bärs och marijuana ledde till att Bittan testade många gränser som att stjäla pengar och kläder. Hon gick på Sigrid Rudebecks Gymnasiet. Hon pluggade till idrottslärare med tyckte det var tråkigt att vara gympa majje. Hon började resa och blev motionsledare på Vingresor i Mallorca, Spanien och skidlärare i bla Österrike med mycket festande. Efter detta flygluffade hon som 22 åring i USA. En tidigare pojkvän var knarklangare i New York och missbruket tilltog. Hon jobbade som städare på hotell i Aspen Colorado som är skidorternas skidort men tjänade inte tillräckligt så hon började sälja droger istället.

Väl inne i den snurren så är det tre dramatiska händelser på ett halvår som skakar om Bittan. Hon upptäckte en knöl i bröstet och läkaren var bekymrad och gjorde biopsi och Bittan bad ”Gud som haver” och några veckor senare på läkarbesöket så är knölen borta. Hon blev överlycklig, men behövde pengar igen och jobbet som knarkkurir mellan New York och Chicago med 100 kg marijuana är i full gång. Väl fram i Chicago åker hon fast och hamnar i en cell där hon böjer knä och ber till Gud igen. Mitt i natten öppnas dörren och domaren ville prata med henne. För 150 dollar gick hon fri mot borgen och polisen skjutsade henne snällt till ett hotell. På märkliga omvägar gick jag fri från domen ”på grund av bristande bevis” med hjälp av Italienska maffian i Chicago. Efter detta blev min längtan att bli en bättre människa. Sökandet fortsatte men inte i kristendomen utan i märkliga österländska religioner. Därefter finner läkarna ytterligare en tumör den här gången i underlivet. Bittan bad igen och Gud svarade, tumören var borta. Hon bodde då i Sun Valley Idaho och sökte sig till en kyrka. Hon träffade en kille som hette Kurt och han var med i en sekt men Bittan ville prompt till kyrkan. Väl där mötte hon Guds närvaro, vila och frid, tårarna kom och en man kommer in och presenterar sig som Kurt och han bjud på brunch och berättade som sin väg till Gud genom Jesus. Bittan kunde inte bestämma sig vilken Kurt som hade rätt och tyvärr valde hon fel och hamnade i en sekt i tre månader. Det blev en helvetesresa som fick ett tvärt slut och hon sökte upp kyrkan och ungdomarna där hade bett för henne hela tiden. Bittan kom till tro och fick en dramatisk upplevelse av Guds kärlek och det ledd till en bibelskola i Seattle. Väl där så jobbade hon gentemot hemlösa på ”Skid Row” och hon upplevde hur Gud kärlek jobbade både med hennes eget hjärta och hon fick ge Guds kärlek till alla de hemlösa. Väl hemma i Sverige jobbade hon på Linneahuset och träffade sin man Ola och dom fick fyra pojkar; Viktor, Gabriel, Mikael och Samuel. Sydafrika resan blev en bibelskola och en härlig tid för hela familjen.

Våren 2000 kom Göteborgs kommun och frågade Baptistkyrkan Tabernaklet och Göteborg Vineyard om dom kunde öppna tänka sig att öppna det som nu heter Trappa ner. Bittan kände sig hemma med att förmedla Jesu kärlek och Guds hopp till alla dessa nya vänner. Hon pluggade till drog- och alkoholterapeut. Gästerna ville komma loss från drogerna så Bittan startade en öppenvård och hon hämtade många exempel från Dreamcenter i Los Angeles, hon fick hyra lokaler i Linneahuset och Trappa ner var fött!

Drömmen om ett Dream center fanns kvar och 2015 startades Trappa ut tillsammans med Smyrnakyrkan och nu är arbetet i full gång sedan 2016. Arbetet är en stor utmaning och dom får vara med och hjälp både ungdomar och äldre. Dreamcenter har också startat en kyrka och det skapar en god helhet.

Bittans livsberättelse finns som bok och den bör du köpa och läsa. Boken heter ”Nyckel till frihet – Jakten på äventyr drev henne att trotsa alla förbud och spränga alla gränser! Det var hennes hunger efter äventyr som fick henne att anta utmaningen. Transporten skulle gå från New York till Chicago. Innehåll: 100 kilo marijuana. Risken: Lika med noll. I häktet kraschlandar den blåögda svenskan i verkligheten. Kalaset är över och notan ska betalas. Det glamourösa liv hon levt bland jetsetfolk på de läckraste skidorterna och de bästa surfbeacherna har fått ett slut. Hela hennes inre ropar desperat efter hjälp. Kommer hon få uppleva friheten hon längtar efter – trots att hon fortsätter att fatta fler ödesdigra beslut? Kommer hon att hitta nyckeln till frihet?”

Efte detta berättar jag om Compassions arbete i fält. ”När de portugisiska kolonisatörerna kom till Brasilien fanns det ungefär 5 miljoner urinvånare. På grund av det motstånd som urfolken gjorde mot portugiserna och den massaker som de utsattes för så finns det idag mindre än 1 miljon enligt 2010 års folkräkning. Den europeiska kolonisationen decimerade urbefolkningen. Det var ett regelrätt folkmord. Kolonisatörerna förstörde byar, försökte utplåna deras kultur och än idag lever urbefolkningen med konsekvenserna av den perioden. I områden med extrem fattigdom är urinvånarna fortfarande föraktade och marginaliserade, säger pastor Jairo som själv bor i ett av dessa områden.

Som en konsekvens av att vara utsatt för diskriminering och förakt skäms urbefolkningen för sin kultur och det hindrar dem från att utvecklas och söka nya möjligheter. Compassion har skapat relationer med ledarna för urbefolkningen i syfte att stödja att framförallt stödja barnen. Stödet ges med respekt för deras lokala kultur och regler. I och med att församlingar har nått ut till lokalbefolkningen så har nya möjligheter öppnats för barnen.

”När centret kom till vår by så blev jag otroligt glad. Deras arbete får aldrig ta slut. På centret får barnen lära sig att vara stolta över sin kultur samtidigt som de lär sig portugisiska och delar av den västerländska kulturen. Centrets chef Geane är positiv till vårt firande av Nationella ursprungsbefolkningens dag och andra viktiga festligheter för vår stam säger Cacique Magno som är högste ledare för Guajajara stammen.

Cacique Magno har två barn inskrivna på centret och anser att centret har en ovärderlig betydelse för nästa generation av Guajajara stammen.

”Jag gillar att gå i centrets skola! Älskar maten och att måla bilder på papper. Det är också roligt att måla mig med annatto (en röd färg som kommer från Annatto-trädet) precis som min pappa gör” säger Kaio Guajajara, som är son till Cacique Magnos.

”Jag önskar att våra barn ska kunna drömma om att de kan bli det dom vill. Vi tillhör ursprungsbefolkningen och det kommer vi att fortsätta med. Men, vi kan vara mycket mer. Vi kan vara lärare, läkare och till och med astronauter. Här på centret uppmuntras mina barn att drömma stort. Jag säger ofta till min son att vi vill ha friheten för att kunna bli det vi vill utan att tona ner vår stamtillhörighet” säger Cacique Magno.

Compassion är en fadderbarnsorganisation som funnits i snart 70 år och vi hjälper 2,1 milj fadderbarn i 25 länder. Vårt uppdrag hittar du i Markusevangeliet 16:15 «Gå ut i hela världen och predika evangelium för hela skapelsen”. Som svar på missionsbefallningen existerar vi som en förespråkare för barn i nöd, för att frigöra dem från andlig, ekonomisk, social och fysisk fattigdom. Vi vill vädja till dig att tillsammans med oss förvandla liv. För 310 kronor i månaden kan du bli fadder.

Hur skall vi utrota fattigdomen Bittan?

Vi som människor behöver leva för varandra. Gör mot din nästa som du vill att din nästa skall göra mot dig. dvs; Älska dom i befintligt skick. Att få uppleva kärlek trots att man misslyckats behöver alla människor. Inget är omöjligt för Gud, det omöjliga kan bara ta lite längre tid. Vi behöver alltså ha tålamod. Ta ett steg i taget.

Matthew Barnett har skrivit en bra bok om detta: ”Ett litet steg: det stora i att följa Guds små maningar”. 

Efter det ger hon en liknelse om pojken som står på en överfylld strand täckt av sjöstjärnor och en man fnyser åt att det pojken gör när han kastar tillbaka en sjöstjänrna i taget och att det hjälper så lite. Pojken svarar kort och gott: ”Det hjälper i alla fall den här och den här och den här.”

Vi behöver alla ett inflöde och ett utflöde. Vi behöver bli som Genesarets sjö som både har vattenflöde in och ut till skillnad från döda havet där allt just är: dött.

Tusen tack grymma och goa Bittan för allt du gjort och gör! Gud välsigne dig och er i ert viktiga arbete!

Nåd och frid / Mattias och Compassionteamet