Nya drömmar

Fattigdom begränsar. När ett barn föds in i fattigdom så är hela deras värld vad de själva ser och upplever runtomkring sig. Ofta är tv:n deras enda dörr till en annan värld. Hur kan dessa barn drömma om en annan framtid om de inte själva kan se den med egna ögon?

Som fotojournalist för Compassion i Brasilien ser jag den här verkligheten alltför ofta. Nyligen var jag dock vittne till det vackra ögonblick då ett barns dröm förändrades. Jag var på besök hos 6-åriga Sophia och hennes familj. Då jag frågade Sophia vad hennes största dröm var så svarade hon att hon ville ha egna enhörningar som hon kunde flyga med under färggranna regnbågar. Som de tecknade serier som hon sett på tv. Alla runtomkring i rummet skrattade hjärtligt. Sedan frågade hennes mor vad hon ville bli när hon blev stor. "Jag vill bli läkare", svarade hon.

Lite senare såg hon min kamera. Hon iakkttog mig när jag tog foton av henne och fick reda på att jag arbetade som fotograf. Då sade hon högt inför alla: "Jag vill inte bli läkare längre. Jag vill ta bilder på människor, precis som du."

Betydelsen av detta ögonblick träffade mig rakt i hjärtat och jag ska förklara varför. Varje gång jag besöker barn från dessa områden och frågar vad de vill bli när de blir stora får jag nästan alltid samma svar:

1. Jag vet inte

2. Fotbollspelare

3. Läkare

Tusentals tankar passerar genom mitt huvud när jag hör dessa svar som oftast verkar alltför förberedda, begränsade och utom räckhåll.

Det handlar inte om att ett barn fött i fattigdom inte kan bli läkare. Det går och jag älskar att se de barn som verkligen är upprymda över denna möjlighet. Snarare handlar det mer om att det snabba svaret på frågan kommer då det för många är det enda yrket de känner till som kan ge pengar. Det är inte vad de själva brinner för. Det är den enda möjligheten de känner till för att kunna erbjuda dem en annan och bättre framtid.

När Sophia upptäckte att jag arbetade som fotograf var det som att hennes ögon plötsligt öppnats mot en annan framtid; en ny möjlighet. Så många barn som bor i de fattigaste och mest utsatta områdena i världen har blivit berövade ordet möjligheter. De har blivit berövade möjligheten och privilegiet att kunna bli målare, fotograf, pilot, kock och så många andra yrken som inte ens presenteras som verkliga alternativ på grund av den underliggande bristen på just möjligheter.

Sophia bor med sin mor, sin yngre syster och mormor. Deras lantliga bostadsområde har inga jobbmöjligheter och familjens inkomster kommer från statliga stöd och mormoderns pensionstillgångar som är mycket små.

“Min största dröm är att få se mina döttrar uppnå allt det som jag själv aldrig hade möjlighet till. Jag blev gravid när jag var 17 år och avslutade inte skolan. Med anledning av detta så kämpar jag än idag hårt för att kunna ta hand om mina döttrar. Jag söker fotfarande efter en utväg genom mina tidigare misstag för att kunna bygga ett bättre liv för mig själv och mina barn”, säger Sophias mor Milena.

Goda influenser och inspiration är vad Sophia får när hon deltar på Compassioncentret i sitt område. Där blir hon uppmuntrad till att utveckla sina gåvor och drömma högre och längre än de regnbågar hon älskar.

"Jag älskar att prata med mina mostrar (volontärerna på centret), spela fotboll med mina vänner och måla. Jag har redan lärt mig att skriva mitt eget namn! Jag älskar maten som de gör till oss. Den är jättegod. Min favoritmat är pasta, ris och soppa. Jag är väldigt ledsen för att vi inte kan gå till centret under pandemin. Jag saknar verkligen att vara där", säger Sophia.

Förutom genom volontärerna på centret så uppmuntras barnen också genom sina faddrars brev. Tyvärr är Sophia inte ett av dessa barn. Hon har varit en del av programmet på centret sedan 4-års ålder men har ännu inte fått någon fadder. Hon kan inte skriva att hon tycker om soppan på centret, att hennes favoritleksak (och bästa vän) är hennes blå kanin Sansão eller om sin lista med drömmar.

"Varje gång min dotter kommer hem från centret är hon ivrig att berätta om de historier hon fått höra där och om allt som hon har gjort", säger Milena.

Compassion har en fond som används för att välkomna barn utan fadder in i programmet och för att ta hand om deras behov. På detta sätt kan centret ta hand om barnen när de väntar på en fadder. Dessa barn missar dock möjligheten att bygga en relation med sina faddrar. Att få ta emot ett personligt brev får barnen att känna sig speciella och samhörighet med någon som bryr sig om just dem.

Att bli fadder till ett barn och skriva brev är också en möjlighet att öppna deras sinne och uppmuntra dem i att kunna bli vad de själva vill. De kan få uppmuntran i att denna möjlighet inte bara gäller andra - utan är öppen för dem också!

Om du är fadder, tack för ditt engagemang, skriv gärna ett extra brev!

Om du inte är fadder så finns det många barn som Sophia som just nu längtar efter att få en fadder. Skulle du kunna tänka dig att bli fadder? För 310kr i månaden så kan du förändra hela världen för ett av dessa barn. Klicka på den blå knappen.

Ja, jag vill bli fadder.