13 april 2021
Välkommen in!
”Du är välkommen in”.
Dessa underbara ord möttes vi av när vi hälsade på hos 25 fattiga barn och deras familjer världen över, där Compassions lokala center kommit att bli ett stort stöd för dem alla. Vare sig det handlade om ett kupolformat traditionellt hem, en enkel hängmatta eller ett avskilt rum med gardiner som rumsavdelare så ger varje barnrum oss en värdefull möjlighet att få blicka in i deras vardagsliv.
Vi vill uppmuntra dig att se förbi det på bilden som kan verka som en dyster omgivning. Många av dessa barn bär på berättelser av sorg och förlust, lidande och svårigheter. Men det vi vill visa här är att barnens rum fortfarande är en plats av lärande, drömmar, skratt och viktigast av allt: hopp.
Foto: Sara Navarro
Bröderna Marcos Alexandre, 9år, Marcos Winicius, 13 år, och Kauan, 6 år, delar detta rum i nordöstra Brasilien. Ibland väljer en av dem att istället bre ut sig i hängmattan.
Foto: Piyamary Shinoda
Bebisen Sathinee tar sig en rofylld tupplur i sitt hem i norra Thailand. På grund av pandemin stängdes gränsen till Thai-Myanmar och eftersom Sathinees föräldrar vid den tiden befann sig på andra sidan har de sedan dess tvingats leva åtskiljda. Trots detta får Sathinee fortsatt kärleksfull omsorg tack vare sin mormor/farmor samt personalen på Compassions center.
Foto: Isaac Ogila
Maindi, 8 år, och hennes familj är en del av den inhemska Rendille-stammen i östra Kenya. Hon bor i ett traditionellt kupolformat hem byggt av djurhud, pinnar och dynga. Med läxboken i knät jobbar hon ivrigt för att hinna göra färdigt innan ljuset falnar. Med stöd från Compassions center har hon, som det enda av fem syskon, möjlighet att gå i skolan.
Foto: Sara Navarro
14-åriga Joãos hem består endast av ett sovrum så på natten sover han med sin bror i hängmattorna i vardagsrummet. ”Jag vet att Gud är med mig”, säger João. ”Jag kan se Honom i det lilla. Att leva på det här sättet hjälper mig att se på världen på att annat sätt. Det lär mig att värdesätta det jag har och gör att jag alltid vill hjälpa människor som har det sämre”.
Foto: Edwin Estioko
Lille Jasper, som bor på landsbygden i Filippinerna, föddes utan armar. Han sitter på sin säng och demonstrerar hur han kan använda sina tår till att ta selfies på sin mammas telefon. Jasper säger ofta: ”Oroa dig inte mamma, det här klarar jag!”
Foto: Ben Adams
När Tigist blev sjuk och inte längre kunde arbeta oroade hon sig för att dottern till slut skulle tvingas bo på gatan i Addis Abeba. Hur skulle hon kunna betala hyran? Men det lokala Compassioncentret kunde kliva in och täcka utgifterna. Man såg även till att de skulle få en säng till hemmet. ”Deras hjälp gav mig en anledning till att tacka Gud varje dag”, säger Tigist. ”Jag kan se hur Gud hjälper genom människor”.
Foto: Helen Manson
Ydania torkar golvet i rummet hon delar med sina syskon i Cucúta, Colombia. Hennes familj flydde från den ekonomiska krisen i grannlandet Venezuela. De ägde inget mer än kläderna de bar när de kom. De är nu tacksamma för en trygg plats att sova på även om det är trångt.
Foto: Isaac Ogila
År 2018 blev 16 åriga Bensons hem i Solai drabbat av en stor våg från en damm som gått sönder. Alla skoluniformer, skor och böcker förstördes. Benson, som också är ett stort Chelseafan (fotbollsklubb i England), tackar Gud för att hans hem fortfarande står kvar och att hans familj är i säkerhet.
Foto: Sara Navarro
Anna, 11 år, från Foraleza i Brasilien sitter på sin och hennes systers gemensamma säng. Varje kväll läser hon brev som hon fått av sin fadder. ”När jag läser min fadders brev känner jag mig så älskad”, säger hon. ”Hon får mig att känna mig så speciell”.
Foto: Edwin Estioko
Filippinerna är en av de fattigaste nationerna i sydöstra Asien. Trots detta visar studier ofta på att människorna där är bland de lyckligaste i världen. Det stämmer väl för 17-åriga Jearveés familj som lever i Metro Manilas slumkvarter. Familjen bestående av fem barn och två vuxna delar ett litet hem på två rum. Men Jearveé säger: ”Vi är glada hela tiden. Jag har allt som jag behöver: mina kärleksfulla föräldrar, mina småbröder och min lillasyster, min skola och min kyrka”.
Foto: Tigist Gizachew
10-åriga Kalkidan står i sitt nya rum där hon stolt visar upp ett fotografi på sina faddrar. Det rena, rymliga rummet är väldigt olikt hennes förra hem. Huset som hennes mamma tidigare hyrde användes även som ett gemensamt kök dit grannarna kom och lagade mat under dygnets alla timmar. Efter att Kalkidans faddrar insett familjens situation, hyrde de istället ett tryggt nytt hem för den lilla familjen. Kalkidans leende på bilden talar för sig själv.
Foto: Yrahisa Mateo
Systrarna Yosaria och Ilsa lärde sig hur man ber på Compassions center och har därefter praktiserat detta varje morgon och kväll. Sängen de delar ser ovanlig ut men det finns en bra orsak till att den är upphöjd. Betongblocken hjälper till att hålla sängen torr även om den närliggande floden skulle svämma över. Systrarna förvarar sina dyrbara brev från faddrarna under madrasserna.
Foto: Vera Mensah-Bediako
Femåriga Forgive ligger i sin säng och ritar en bild. När hon var en vecka gammal förlorade hon båda sina föräldrar. Compassions medarbetare hjälpte då hennes sorgdrabbade mormor att ta hand om den lilla bebisen. Idag är Forgive frisk och kry. ”Vänliga människor i denna församling har hjälp mig att hålla henne vid liv”, säger hennes mormor Margaret och fortsätter: ”Gud välsigne er och må ert arbete växa sig större”.
Foto: Edwin Estioko
I Metro Manilla, bara ett stenkast från havet, sitter Jonalyn och tittar på sin sovande fem månader gamla bebis. Deras lilla hem är byggt av ett tunt material och kan därför lätt falla offer för de våldsamma tyfonerna som drabbar Filippinerna varje år. ”Jag oroar mig varje gång, speciellt för min lilla. Jag är så tacksam att kyrkan finns här för att hjälpa oss”.
Foto: Nico Benalcazar
Vid fem års ålder kunde María José varken gå eller prata och knappt röra sig. Att födas med cerebral pares i Ecuador leder ofta till en dyster prognos från läkarna och så även för denna lilla flicka. Men genom en-till-en-fadderskapet har María José nu blivit starkare i kroppen och hon har lärt sig nya ord. Idag, vid sju års ålder, tror läkarna att hon en dag ska kunna gå själv.
Foto: Serge Ismael Ouedraogo
På grund av arbetslöshet hade Yves föräldrar inte råd att ge honom mat varje dag. När Yve registrerades på Compassions center i Burkina Faso led han av akut undernäring. Men sedan dess har hans hälsa förbättrats något enormt! Yve är nu en livlig buspojke som ser till att hans mamma har fullt upp.
Foto: Ben Adams
I Norra Maluku i Indonesien bor Klarisa med sin familj. Familjen älskar färg och deras hem är målat i regnbågens alla färger. ”Det bästa med Compassions center är att jag får studera Bibeln där” säger Klarisa.
Foto: Juana Ordonez Martinez
Systrarna Yaretzi, 9 år, och Julieth, 8 år, samt deras farföräldrar tvingades lämna sitt hem på grund av aggresiva gängmedlemmar som härjade i deras område. Familjen hade inget annat val än att bygga ett provisoriskt trähus nära soptippen i staden. Under heta, fuktiga dagar är stanken av ruttna sopor överväldigande. En av tjejernas favoritplats är sängen de delar där de läser Bibelberättelser tillsammans med sin farmor. ”Jag vill bli lärare,” säger Julieth, ”och dela Guds ord till barnen”.
Foto: Isaac Ogila
I nordvästra Kenya sitter åttaåriga Sammy med sina läxor i hemmet han delar med sin mamma. ”Jag älskar att göra läxor i mitt rum eftersom det är en lugn plats. Ingen stör mig här”, säger han.
Foto: J. Sangma
I Bangladesh spenderar Shakib dagarna med att försöka koppla upp sig mot internet hemma för att delta i undervisningen online medan skolan fortsätter att vara stängd. Han delar detta rum med sin pappa och sin äldre bror.
Foto: Jonatan Ruiz
Enán, 8 år, bor i den peruanska djungeln tillsammans med sin familj. Hemmet är, liksom många andra hem i samhället, tillverkat av träd och ett vävt palmtak. Compassions center försåg familjen med takplåt av järn som skyddar dem från de tropiska stormarna som ofta kommer väldigt plötsligt. ”I samhällen som vårt är det vanligt att barnen varken har drömmar eller mål för sitt liv”, säger Enáns pappa. ”Trots det uppmuntrar personalen på Compassions center mina barn att planera. De blir inspirerade att göra fantastiska saker”.
Foto: Ben Adams
Högt över Eyerusalem och Absalat´s hem i Addis Ababa i Etiopien cirkulerar gamarna, eftersom ett berg av sopor ligger under dem. De små tvillingarna bor nära den stora soptippen i staden. Deras hem är endast 2.4 meter brett och 1.8 meter långt och en stor del av ytan består av familjens säng. Ändå tycker de att det är värt att bo där eftersom de har så fantastiska grannar. Tvillingarnas mamma, Tiruwok, får nämligen hjälp av grannarna med att ta hand om tvillingarna närhelst hon behöver.
Foto: Vera Aurima
Nadias syrgasbehållare tar upp en stor del av badrummet I norra Sulawesi. Trots det är denna 12-åring väldigt tacksam över att den finns där. Tillgång till sjukvård är knapp i byn men Compassions Center ser till att Nadia får den hjälp hon behöver för att behandla hennes hjärtsjukdom.
Violet läser sin fadder Pauls brev hemma i Uganda. Hon är nervös för strax ska hon få träffa honom för första gången. Men när hon såg bilen komma, försvann all nervositet och hon kastade sig in i hans armar. ”Det var som att vi känt varandra sedan hon föddes och att vi varit ifrån varandra under en lång tid”, säger hennes fadder Paul. ”Jag kommer aldrig att glömma den stunden”.
Foto: Jonatan Ruiz
Amasonasregionen i Norra Peru. Elizabeth kramar sin röda nallebjörn i hemmet som hon delar med sina morföräldrar. Hon beskriver dagen då hon fick nallen som ”Den gladaste dagen i mitt liv”. Det var på hennes alldeles första julfirande som hölls på Compassions center. Den lilla flickan övergavs av sina föräldrar men växte trots det upp i ett hem fyllt av kärlek. Kärlek från sin mormor och morfar, kärlek från sina faddrar och kärlek från Compassions lokala Center.
27 september 2024 Fadderskapet
Saviour, en pojke från Ghana, diagnostiserades med svår skolios vid nio års ålder, vilket gjorde att han blev sängliggande. Tack vare Compassion fick han en livsavgörande operation.
22 juli 2021 Fadderskapet
Christian återförenades med sin familj efter 26 år. Tack vare ett vittnesbörd som delas i en Compassion-blogg. Christian är en överlevande från folkmordet 1994 i Rwanda mot tutsierna. Han var en bebis när hans hem förstördes. Nu 28 år gammal har han hittat sin familj igen.
15 juli 2021 Fadderskapet
Under pandemin förändrades situationen för 10-åriga Cristhian och hela hans familj tack vare det stöd de fick från Compassions center. Centrets psykolog ringde familjen varje vecka och de samtalen gjorde att oro byttes i förtröstan på Gud.